Visst gör det ont…

Att vara mitt inne i en livskris som en utmattning innebär är som att leva i en berg-och dal bana som aldrig tar slut. När man tror att åkturen börjar närma sig slutstationen, växlar tåget plötsligt och oväntat, in på ett nytt spår, med nya otäcka stup, kurvor och backar.

Nu gillar jag förvisso berg- och dal banor. Jag älskar hur det killas i magen av skräckblandad förtjusning. Att vråla rätt ut när det går nerför och vika sig dubbel av skratt av lättnad när det går uppför igen. Men… då vet man ju på förhand hur lång turen förväntas vara. Ett eller två varv på samma bana liksom.

Den här upplevelsen av att inte ha kontroll över mående och kropp är en av de allra största utmaningar jag har ställts inför i livet so far. Och skall jag vara ärlig så är jag så trött på eländet vid det här laget. Varje kväll när jag går och lägger mig så önskar jag mest av allt att nästa morgon få vakna till mitt normala pigga, glada och energiska jag igen.

Men… hur det än är. Så ser jag redan nu, fast jag fortfarande är mitt uppe i skiten, att den här resan inte kommer ta mig tillbaks till det stället där jag startade min ofrivilliga resa. Nej, jag kommer få kliva av tåget på ett helt annat ställe. Ett mycket bättre ställe. Och jag kommer inte vara samma person som jag var den dagen då allt rasade. Jag kommer att ha levlat upp. Och det kommer vara Anna 2.0 som Kliver av och som är redo för resten av livet.

För även om den här krisen är oerhört smärtsam och vissa dagar ganska nattsvart så är den oerhört utvecklande. Det ser till och med jag. Och tro det eller ej, det kan jag redan nu, fast jag har lång väg kvar, känna en stor tacksamhet över.

Jag märker hur jag mer och mer faktiskt landar i tillförsikten över att det här kommer bli bra. Det kommer till och med bli bättre <3 Som jag längtar!

/Anna

Bada kallt. Hur går det för oss?

(Alltså, jag FATTAR att riktiga vinterbadare inte kallar baden i oktober för kalla va. Meeen, jag är nybörjare och jag tycker att det är kallt. Larvigt finns det de som tycker. Det bryr jag mig mindre om. För mig är detta kallt, även om jag inser att det kommer bli betydligt kallare innan vintern är över)

Det här kommer att bli en utmaning för en sucker för värme som jag är. Men nu har vi badat mars-oktober, sonen och jag, och nu börjar vi komma in i det så smått. Förra gången vi badade, för ett par veckor sedan, var vi inte riktigt i rätt sinnesstämning (jag var frusen efter jag hade tränat, det blåste arktiska vindar och jag var rätt trött och ofokuserad) så då var det inte alls speciellt skönt. Så för mig handlade dagens bad om att få tillbaka badsjälvförtroendet igen. 

För. Det handlar om fokus och om att ha kontroll över andetaget. Och om att ha bestämt sig såklart. Det värsta är stunden från det att kläderna åker av tills man är nere under vattenytan. Väl där är det bara att andas sig igenom det. 

Sedan kommer belöningen så fort du kliver upp. Blodcirkulationen ökar och man kan riktigt känna hur blodet ruschar runt i kroppen! Värmen sprider sig och endorfinerna bidrar till värsta lyckoruset! Det är så värt det! Och kicken sitter i i flera timmar. Sinnet känns liksom klarare och mjukare på en och samma gång. Och såklart att självförtroendet ökar när man lyckas hålla fokus och stanna kvar i det kalla när kroppen inte vill något hellre än att kliva (RUSA) upp igen. Mindfulness, mental träning, pranayama, kalla det vad du vill. Det fungerar och det är helt fantastiskt! 

Dagens bad var vårat andra i oktober och det gjorde oss verkligen helt höga och lyckliga. Så jag skulle nog ändå säga att vi återfann vårt badsjälvförtroendet idag. Och det var ju nice, eftersom vi har november-mars framför oss. Det är framöver som det kommer att bli en utmaning på riktigt! Det är jag inte dummare än att jag förstår 😉

/Anna

Vad jag har svårast att hantera med utmattningen

Det här skulle kunna bli väldens längsta blogginlägg för såklart det finns TUSEN saker som är svåra att hantera med en utmattning. Hela världen rasar ju och att kropp och hjärna som går från 100 knyck till typ tvärstopp är ju naturligtvis en jättekris som det är. Men jag skall ändå ge mig på att försöka lista de 5 saker som har varit min största utmaning sedan jag blev sjuk i våras. 

Acceptansen

Att acceptera att jag inte orkar det jag brukar göra, att de kognitiva förmågorna inte fungerar som vanligt är en oerhörd sorg och utmaning. Att behöva ligga och glo i taket när jag helst av allt vill gå och lyfta tunga skivstänger till exempel. Man kan ju bli deprimerad för mindre… Först var jag arg och frustrerad, men nu blir jag oftast ledsen för att jag inte orkar det jag vill och för att min hjärna inte fungerar som den gjort tidigare. 

Självbilden

För mig rasade hela självförtroendet och därmed hela min självbild när jag inte längre mäktade med att leva upp de krav som jag upplevde att min arbetsgivare ställde på mig. Jag upplever själv att jag kan jobba rätt snabbt och effektivt, utan att för den delen kompromissa med kvaliteten i mitt arbete. Dessutom tycker jag själv att  förmågan till att jobba organiserat och strukturerat är lite av min paradgren. Men att inte få ihop ekvationen fick mig att börja tvivla på min egen förmåga och när väl de negativa tankarna började snurra fanns det ingen stopp på det. Helt plötsligt hittade jag BARA fel på mig själv. Irrationella tankar, jag vet, men det var svårt att hejda när de väl fick fäste.

Gas och Broms

Hela tiden gör jag det. Gasar för mycket, fast jag inte fattar det förrän det blir tvärstopp. Jag får för mig att jag genom att ha ett betydligt långsammare tempo än vad jag hade innan utmattningen gör tillräckligt. Att det skall räcka med ett lugnare grundtemat. Men jag gör missbedömningar så gott som dagligen fortfarande. Och min läkare säger att jag måste lära mig lyssna på kroppens signaler. Men när min kropp säger till, då är det redan försent. Då är det tvärbroms och krasch som gäller. Oerhört frustrerande. Om jag bara lyckades hitta balansen mellan gas och broms lite bättre skulle jag ju slippa ryckigheten som tvärbromsandet innebär. 

Att be om hjälp och erkänna sig svag

Men ärligt. Hur svårt? Har man bilden av sig själv att man orkar vad som helst. Att man är självständig, stark och klarar av de flesta utmaningar. Både på jobbet och privat. Då är det tusan inte lätt att släppa ner garden, erkänna att orken inte räcker och att man faktiskt behöver rätt mycket hjälp och stöd för att palla med livet. Det här kämpar jag med hela tiden. Och varje gång jag faktiskt ber om hjälp så känner jag mitt rätt värdelös, trots att det enda jag gör är att faktiskt ta ansvar för min egen hälsa. Det här är svårt och hänger också såklart ihop med den stukade självbilden.

Energilöshet, pepp och rastlöshet

Det här en ekvation som jag fortfarande inte löst. Energin i kroppen är lägre än lägst men peppen är det långt i från. Jag vill SÅÅÅ mycket, det är så mycket som jag känner mig sugen och passionerat peppig inför. Och att inte ha ork nog att göra ens en liten del av det bidrar till en rastlöshet som jag har svårt att hantera. Dessutom. Om jag då faktiskt lyssnar på kroppen och vilar så mycket jag behöver och inte gör några kuliga saker. Då kommer det genast depressiva symtom. Jag känner mig ledsen, håglös och nedstämd. Och där mina vänner, där vill jag inte hamna. Då bryter jag, gör roliga saker fast jag inte orkar, tar tvärstopp och så är spiralen igång igen…

Inser att det här kanske inte blev så himmelens upplyftande. Men jag tänker att om jag delar med mig av mina erfarenheter så kanske det leder till att någon av er där ute känner mindre ensamhet i den känslan om ni delar den med mig. När livet krisar såhär blir man liksom lite hudlös och alla känslorna ligger utanpå kroppen. Och att då känna att man inte är ensam utan det finns andra som bekräftar den känslan har iallafall för mig varit jätteviktigt och värdefullt. 

/Anna

Kom och yoga med mig!

Nu släpper vi platserna på höstens andra kursomgång med yinyoga. Vi startar upp under vecka 45 och så håller vi på fram till veckan före jul så det blir sju veckor tillsammans denna omgången. 

Vad som är nytt är att vi håller på att iordningställa vårt mysiga lilla yogarum på kliniken så vi kommer att flytta från gymmet och få det lite mer avskilt. Det kommer bli helt magiskt och jag ser så mycket fram mot det. Men eftersom det inte är så stort  så är platserna begränsade och därför väljer vi istället att öppna upp för två grupper. Så det är jag också pepp som sjutton på såklart. Så onsdagar 17.30-18.40 och sedan 19.10-20.20 blir tiderna. 

Vad är yinyoga då?

Jo, yinyoga är en lugn form av yoga där det fysiska fokuset främst ligger på bindväv, ledband, ligament och inre organ till skillnad från mycket annan träning där fokus främst ligger på musklerna. Yin handlar också om återhämtning och balans och är ett utmärkt sätt att hitta klarhet i sinnet och kan hjälpa till att släppa på stress och spänningar. Så önskar du dig en mjukare kropp och ett mjukare sinne så är yinyoga ett utmärkt verktyg för att nå dit. 

Om du har några frågor kring yogan eller om du vill anmäla dig så maila anna@alingsasidrottsklinik.se. Mer info finns även på klinikens hemsida!

/Anna

Vad gör man om sömnen fakkar upp?


De allra flesta har nog någon gång i livet upplevt en sömnlös natt på grund av stress eller oro och det är jobbigt att inte kunna sova några nätter, men det är inte så farligt rent hälsomässigt. En eller ett par nätters dålig sömn tar kroppen igen kommande nätter. Men om sömnsvårigheterna håller i sig är det viktigt att fundera över orsakerna så snart som möjligt eftersom det kan bli svårare att komma tillrätta med sömnbesvären ju längre tiden går. 

En bra sömn är en viktig del i den sammanlagda hälsobalansen. Under tiden vi sover får kroppen och hjärnan en chans återhämta sig och att sortera alla intryck vi utsätter den för under dagen. Ny kunskap bearbetas och minnet lagras. Kroppen varvar ner, blodtryck, puls och andningsfrekvens sjunker. Även hormonsystemet regleras medan vi sover, till exempel minskar stresshormonerna i kroppen och immunförsvaret aktiveras, och hos växande barn bildas tillväxthormonerna nattetid. Även hjärt- och lungsystemet och matsmältningssystemet återhämtar sig när vi sover. 

Vad göra då? När du ligger där, natt efter natt och timme efter timme och vrider och vänder dig i sängen? Jo, först och främst. Få INTE PANIK. Paniken över att du inte sover ger bara ett stresspåslag och ligger du och stressar upp dig över att du inte kan sova så kommer du definitivt inte kunna göra det heller. Det är viktigt att komma ihåg att sömnen alltid kommer i kapp, för eller senare. Sömnen är en reflex och tillslut kommer du att somna, det är ju oundvikligt. Men samtidigt, visar forskning att redan efter en natt utan ordentligt med sömn så blir vi mer impulsiva, känsligare och ibland även ångestfyllda. Så det är klart att vi vill sova. 

Och. Det finns mängder av konkreta tips för att främja sömnen och vill man fördjupa sig så finns det massor av litteratur i ämnet. Fast först och främst handlar det såklart att hitta orsaken till att sömnen inte fungerar OCH att agera på det. För om jag nu sover dåligt och vill sova bra. Hur stor är då min motivation att göra de förändringar som krävs för att jag skall kunna sova bra igen? Motivationen måste växa fram inifrån för att leda till en förändring som håller i längden. Så identifiera vad din störda sömn kan beror på och agera sedan på detta. 

Vad många kanske inte tänker på är hur mycket vår inbyggda naturliga dygnsrytm betyder för en bra sömnkvalite. Hur tråkigt det än låter. Det bor en Skalman i oss allihopa och hur vi än försöker förneka det så har vi en inneboende ät- och sovklocka. Det går inte att komma ifrån att vi är biologiskt programmerade att vara vakna och aktiva när det är varmt och ljust och att vila när det är kyligare och mörkt och därför skall vi inte underskatta vikten av regelbundna sovtider. Så att varva ner för kvällen när det börjar bli mörkt ute och sedan vara ute och aktiv i dagsljus är faktiskt jätteviktigt. Och det gäller oss alla. Den inneboende dygnsrytmen är ingenting vi kan styra. Vi har inte bara lättare att somna om vi utsätts för dagsljus på dagen utan detta leder även till att djupsömnen blir bättre. Sömn är en produkt av det du gör hela dygnet och en vettig dygnsrytm är avgörande för att få en tillfredställande sömn genom livet. Dygnsrytmen påverkas av ljus och temperatur. Det är därför det oftast är lättare att sova när det är svalare i sovrummet än i övriga bostaden. Och anledningen att vi skall varva ner utan starka ljuskällor (skärmar till exempel) innan det är dags att gå och lägga oss. 

Nu är inte en vettig dygnsrytm svaret på alla sömnsvårigheter. Men det är definitivt en ände att börja i. Sedan finns det mängder av andra saker som påverkar vår sömn och som kan hjälpa oss på traven. Men det tar vi en annan gång. Vi börjar här 🙂

/Anna

När man blir lycklig av så många anledningar…

När de här bilderna landade i inkorgen i morse så började mitt hjärta bulta lite extra. Av flera olika anledningar. Min älskade favoritunge i pyjamas, nerbäddad på en yogamatta, framför öppna spisen, med en av de nya ögonpåsarna över ögonen. Ja, men ni fattar ju… Lyckan va…

De magiska ögonpåsarna är sydda av min dotter och fyllda med linfrön. Passar utmärkt att mjukt lägga över ögonen i samband med avslappning eller meditation för ytterligare hjälp att komma ner i varv och finna lugn och ro. På gårdagens yogapass fick vi premiäranvända dem och det var helt ljuvligt

Längre fram kommer de att finnas för försäljning, men om du precis som Sigrid vill ha en egen och inte kan hålla dig till dess så maila matilda@studiostilla.se redan nu så löser hon det. (Och om du fjäskar riktigt snällt så kan du säkert få påsen tryckt med det ord som passar just dig, som just du önskar ?)

/Anna

Köpstopp månad två

Check på två månader utan onödig shopping. Inget fusk denna månaden utan allt har gått enligt planeringen. Har inte shoppat några prylar, kläder eller andra grejer. Det jag har lagt mina pengar på är mat, mina fasta kostnader, transporter och vissa nöjen. Men inget annat. Det har blivit ett par uteluncher tillsammans med kollegorna på jobbet och även ett par snabbmatslösningar till middag vilket jag skall försöka skära ner på framöver. Samtidigt har jag lyckats skära ner på mina matkostnader för övrigt så det har ändå inte gått minus. 

Hur det går då? Jo, men bra. Riktigt bra. Denna månaden har nästan gått lättare än förra om jag skall vara ärlig. Framförallt har det börjat hända något mentalt med mig.  Jag börjar på riktigt tycka att det är skönt att inte shoppa någonting. Visst kan det komma tunga dagar, när energierna är låga och jag i vanliga fall hade unnat mig någonting för att känna lyckan för en kort sekund.  De dagarna kan fortfarande kännas utmanande. Ni vet när man surfar runt på nätet och shoppar bort ångesten för en liten, liten stund. 

Men i övrigt känner jag mig mest bara väldigt lättad. Över att inte slösa mina pengar på saker som jag verkligen inte behöver och som faktiskt sällan gör mig sådär lycklig in i själen. Över att inte behöva göra mig av med fullt funktionella saker bara för att de inte får plats eller har blivit omoderna eller för att jag bara tröttnat på dem. Och dessutom känner jag mig oerhört lättad över att (för stunden) inte vara en del av vår sunkiga och rätt osexiga konsumtionshysteri. Vi håller på att konsumera upp hela vår planet och genom att ställa mig lite vid sidan om det helt galna konsumtionsmönster vi människor så har känner jag mig inte lika delaktig. Utan istället lite distanserad från skiten. Och det är så skönt. Det känns nästan som om det blir lite lättare att andas bara därför. Tänk allt skräp som jag under åren har släpat hem och sedan slängt när jag tröttnar på det, helt i onödan. Som om jag skulle bli lyckligare av skiten. Av en ljuslykta eller tre prydnadskuddar till. Eller över tre blusar som såg likadana ut som de tjugo som redan hängde i garderoben… 

Alltså, jag försöker vara rätt ödmjuk i detta och det är oerhört lätt att slå sig för bröstet efter två månaders köpstopp. Men de här två månaderna har verkligen öppnat upp mina ögon och oavsett vad som händer i december när mitt köpstopp är över, jag kommer ALDRIG mer i mitt liv inbilla mig att jag skulle blir lycklig av mer prylar hemma. 

Så nu när oktober drar i gång så levlar jag upp ytterligare ett steg. Nu skall här rensas. På riktigt. Skall jag vara ärlig så smygstartade jag lite redan i somras, men nu skall det göra systematiskt och metodiskt. Här skall slängas och skänkas bort. Kanske det blir lite grejer att sälja också om jag har tur. 

Jag är så pepp!

/Anna