Tänk om vi bara kunde vara lite snälla mot varandra…

Jag tror att vi är många som ofta upplever oss bedömda av andra. De flesta av oss är tyvärr rätt duktiga på att döma och kritiserar våra medmänniskor. Och det är faktiskt så våra hjärnor är uppbyggda och programmerade att föra. Vi är gjorda att bedöma omvärlden för att kunna tolka olika situationer för vår överlevnad. Detta var väldigt användbart när vi bodde i naturen och behövde vara på vår vakt.

Ur ett modernt perspektiv i dagens samhälle blir bedömningar och kritiserande extremt tunga och ofta påfrestande för oss människor.  Det är många som mår extremt dåligt, känner oro och stress på grund av känslan av otillräcklighet. Vi känner oss otillräckliga och vänder och vrider oss ut och in för att försöka passa in. För att bli godkända. För att inte bli utstötta.

Vi kämpar hela tiden för att bland annat bli omtyckta, synas lagom och lyckas i livet. Vi vet att andra betraktar och drar slutsatser både i privatlivet men också på sociala medier. Hela tiden blir vi bedömda och kritiserade. 

Det är inte konstigt att vi tappar bort oss själva och att vi känner oss otillräckliga. Det gör oss så upprörda att vi trampar på varandra istället för att acceptera och lyfta varandra. Det är inte helt lätt att vända på sitt egna tankemönster och synsätt i att bedöma andras negativa handlingar eller sidor, men försök! Hur vill du att andra människor ska betrakta och prata om dig. Vill inte du bli accepterad och känna dig tillräcklig? 

Vi ska alla känna oss mer än tillräckliga, starka och säkra här i livet. Sluta prata skit och säg inte till någon annan hur hen ska vara eller bete sig. Vi alla kämpar, gör snedsteg. Vi gör mindre bra saker. Men trots allt försöker de flesta av oss bara göra rätt. Vad sägs om att vara lite mer snäll mot både våra medmänniskor och oss själva? Att möta oss själva och andra med lite mer medkänsla och snällhet och lite mindre av dömande?

Bara en tanke såhär en onsdag

/Matilda