Vad är grejen med meditation?

Meditation hit och meditation dit. Var och varannan människa mediterar och du fattar inte alls varför. Vad är grejen med att sitta helt still och vara tyst? Kanske kryper det i kroppen bara du tänker på det? Eller så är du jättenyfiken men har ingen aning om i vilken ände du skall börja. Så jag tänker att jag kör lite info om just meditation idag.

Meditation är en form av mental träning som går ut på att träna sinnet att vara i stillhet. Meditation är en kombination av avslappning och koncentration och den utförs oftast i sittande eller liggande positioner. En förklaring till att meditation fungerar skulle kunna vara att meditation är en slags träning för hjärnan. När du mediterar tränar du på att lugna ner den, även undermedvetet. Att genom att regelbundet öva i att sakta ner tankarna kommer tillslut en del av de irrelevanta tankarna (bruset) även lugna sig i situationer då du inte mediterar, i din vardag. Meditationer kan alltså leda till att det undermedvetna själv lär sig filtrera många tankar innan du blir medveten om dem. 

De positiva effekterna av meditation för välmående och generell hälsa är många. Rent fysiologiskt kan det exempelvis handla om sänkt blodtryck, förbättrad sömn och förbättrat immunförsvar. Även de mentala hälsovinsterna med meditation är stora. Meditationen kan till exempel minska ångest, stress, bidra till ökat självförtroende och minska antalet depressioner. Forskning visar även förändringar i hjärnan hos de som mediterar. Bland annat så har man sett hur aktiviteten i den vänstra pannloben ökar i samband med meditation, det är den delen av hjärnan som styr våra positiva känslor såsom glädje, lycka och välbefinnande. Samtidigt som aktiviteten i den högra pannloben minskar. Det är den delen av hjärnan som styr känslor som rädsla, ilska och irritation.

Meditation går till så att man först placerar sig i en sittande eller liggande position för att sedan försöka komma ner i en avslappning då kroppen släpper de spänningar den bär på. I början krävs det ofta att man befinner sig på en tyst och stilla plats för att minska distraktionen. Sedan handlar det om att försöka stilla tankebruset och detta genom att fokusera exempelvis på andetaget eller någon förnimmelse i kroppen. Alternativt använda sig av någon form av mantra. Målet är att försöka notera de tankarna som poppar upp i huvudet lite grann från ett utanförperspektiv. Notera dem när de dyker upp utan att för den skull värdera dem, och sedan släppa taget om dem och återgå till det man valt att försöka hålla sitt fokus på. 

Hur länge man mediterar är såklart individuellt. Men jag skulle säga att det är bättre att göra det ofta och regelbundet än länge i början. Om du får till 5-10 minuter varje dag så är det mycket bättre än att sitta 1 timme en gång i veckan. Och var beredd på att det troligtvis kommer krävas en hel del övning innan du får kläm på det. Och med kläm menar jag att du känner dig avslappnad i kroppen, vaken i huvudet och upplever att tankebruset tystnar en smula. Men ge inte upp. Även när du övar så är hälsovinsterna stora. Och var beredd på att det ibland kommer kännas svårt och motigt. Vissa gånger kommer du uppleva att tankarna bara överfaller dig. Men misströsta inte för de stunder som du kommer uppleva den där sköna stillheten så kommer du känna allt är värt det. För den känslan är ljuvlig och smått beroendeframkallande.

Framöver kommer vi fördjupa oss mer i ämnet meditation. Men är du sugen på att starta. Bara sätt dig, slut dina ögon och kör! Det är inte som om det kan bli fel 😉

Kram Anna

Men det är ju så TRÅKIGT att vara stilla

Eftersom jag inte gör mycket annat än att tjata om stillhet som verktyg för välmående och balans i livet så får jag rätt ofta den reaktionen. Senast igår pratade jag med en vän som sa: asså det där med meditation och grejer, det är inget för mig, det kryper ju i hela kroppen, jag kan inte sitta still så länge… Eller något annat jag ofta får höra: om jag bara har ett par timmar i veckan att lägga på träning så vill jag ju svettas och flåsa. Då vill jag ju känna att jag har gjort någonting när jag kommer hem… Den här är också vanlig: jag blir så uttråkad och rastlös, jag är mer en person som gillar hård träning.

Och såhär. De här argumenten har jag också använt. Så jag förstår var de kommer ifrån. Men idag kan jag slå hål på dem på en gång.

Nej det är skitjobbigt att vara i stillhet när vi inte är vana. Det kryper i hela kroppen för att kroppen och huvudet som är vana vid 200 knyck inte fattar hur den skall bete sig helt plötsligt. När du är i det här läget så är det då du behöver stillheten som mest. Vi ÖVAR på vara stilla och vi ÖVAR på att meditera. Det är inget som vissa är genetiskt bättre på än andra. Om du är i ett läge i livet att du inte kan sitta stilla och försöka dämpa din monkey mind i ett par minuter varje dag så är du i större behov av det än vad du kan ana.

Och ja, vi har alla perioder i livet då vi försöker trycka in ett par timmars konditions- eller styrketräning i veckans allt för tighta schema och att då prioritera bort den tiden för att ligga och kravla runt på en yogamatta under en filt då man inte svettas, inte blir starkare och inte förbränner ett skit kan kännas oerhört bortkastat. Men att försöka hitta en kvart här och där, ett par gånger i veckan för några yogaövningar innebär kanske inte just att det är den vanliga träningen som behöver prioriteras bort. Det skulle också kunna vara en stunds slötittande på tv eller scrollande på telefonen som ryker. Just sayin…

Och ja. Bara för att man (även jag) ÄLSKAR hård träning, så innebär inte det att min kropp, precis som alla andra kroppar, behöver BALANS. Det ena utesluter inte det andra. Och vi är inte människor som har så unika kroppar att deras behov skiljer sig så extremt mycket år. Faktum är att våra kroppar och våra sinnen behöver faktiskt rätt mycket samma saker. Det är klart att i perioder kan behoven skifta en smula. Men behovet av balans är det samma för oss allihopa. Och desto fortare vi springer genom livet desto större är behoven att vara i stillhet för att nå den balansen. Det finns det ingen som kan argumentera emot.

Men såhär. När vi gasar oss igenom livet som många av oss gör så är det fan läskigt att stanna upp. För i stillhet så kommer allt det där som är lite jobbigt i livet i kapp. Som en käftsmäll ibland rentutav. För i stillhet, när vi inte distraherar oss så kan vi inte heller gömma oss från det som faktiskt kanske skaver i livet. I stillhet blir vi liksom tvungna att möta känslor som vi annars förtvivlat försöker förtränga. Och det är jobbigt. Som fan. Meeeen, för att du skall hålla. Både kroppsligt och själsligt så behöver du det också. Du är troligen inget undantag (om du inte redan innan lever ett extremt stillsamt liv. Då bör du kanske prioritera ett par timmar i veckan med en tung skivstång istället).

Att prioritera sin återhämtning genom stilla aktiviteter som meditation, yoga, mindfulnessövningar, stilla promenader i naturen eller att helt enkelt bara gå ut i skogen och sätta sig på en sten och glo på himlen är det mest ansvarsfulla du kan göra mot dig själv om du upplever att livet snurrar på lite för fort. Ekorrhjulet kommer inte snurra långsammare om du inte springer lite långsammare. Du bestämmer hur snabbt just ditt hjul skall snurra. Och om du faktiskt stannar ibland och prioriterar att vara stilla. Då kan du springa på i det tempot du vill resten av tiden. Då är chansen större att du håller….

Bara mina tankar såhär på fredag förmiddag!

Kram på dig/Anna

Men vems är felet egentligen?

Att den stressrelaterade ohälsan bara ökar och ökar är inget nytt. Och du som hänger här med oss har troligen någon form av erfarenhet av detta. Jag menar hela vår affärside är ju att dela med oss av verktyg och strategier för att förebygga ohälsa alternativt hitta tillbaka till ett mer balanserat liv där stillheten tillåts ta större plats än stressen. Så troligen har du ganska bra koll. På vad långvarig stress utan återhämtning gör med oss. Och troligen gör du vad du kan själv för att må så bra som möjligt. Du prövar olika tekniker, du andas, du är ute i naturen och du övar på att meditera. Precis som vi gör. Vi försöker hela tiden göra det vi kan för att inte duka under för stress, press och krav.

Men ibland måste vi också ransaka oss själva. Ja, det finns verkligen mängder av strategier vi kan använda oss av och de flesta funkar alldeles utmärkt. Menmenmen… Att BARA prata om vad vi själva kan göra leder till att vi enbart fokuserar på stressrelaterad ohälsa som ett individproblem. Och där mina vänner har vi ju ärligt talat varesig boven eller lösningen på problemet. Så ibland, kanske lite oftare än vad vi gör, så borde vi höja blicken och titta på de samhällsstrukturer som gör att vi har hamnat, eller riskerar att hamna i en obalans som vi i värsta fall blir sjuka av.

För det är där det riktiga problemen ligger. På ett samhälle och på arbetsgivare som står bredvid och hejar på när vi driver oss själva in i utmattning eller någon annan form av ohälsa. Arbetsgivare som är beredda att offra sina medarbetare för bättre resultat, högre omsättning eller vad det nu är som driver dem. Av någon anledning så ser de oss som utbytbara och bisarrt nog tänker de så kortsiktigt att de inte kalkylerar att med sjuk personal så ökar kostnaderna. Det finns så många som vittnar om arbetsgivare som inte tar sitt ansvar, som väljer att blunda och rent utav driver på hårdare när personalen inte mår bra. Vad är det vi håller på med egentligen? Skall det vara så här? Är det värt det?

Vi lever i ett samhälle som FORTFARANDE premierar personer som driver sig själva rätt in i väggen. Vi står bredvid och hejar på. Snabbare kan du. Mer kan du. Tryck in lite till. Vi litar på dig. Det faller utan dig. Om du inte drar ditt strå till stacken så går det ut över dina arbetskamrater. Och de har redan mycket att göra. Du måste göra din del. Fortare. Fortare. Fortare….

För att sedan…

När personen i fråga inte orkar mer. Inte tar sig ur sängen. Inte hittar hem från bussen. Får sömnsvårigheter, ångest. Inte kan koncentrerar sig. Då, mina vänner, då tar vi inget ansvar längre. Utan då, kvickt som ögat, gör vi det till ett individproblem. Hen är ju inte så stresstålig, hen har ju lite för mycket hemma, hen kan inte samarbeta. Hen borde ju faktiskt hinna med sina arbetsuppgifter, hen prioriterar fel, hen är ostrukturerad. Och så vidare och så vidare… BOOM. All skuld är din egen.

Och detta får vi inte glömma. Att jo, det finns mängder av fantastiska verktyg vi kan använda för att hålla, orka och kunna hantera livsstressen bättre. Men att det ser ut som vi gör, att den stressrelaterade ohälsan ökar och vi blir sjuka beror INTE på att vi inte mediterar, andas i fyrkant, yogar, dricker gärna smoothies eller badar kallt tillräckligt mycket. Vi får aldrig göra det till ett individproblem och skuldbelägga människor som blir sjuka av stress. ALDRIG. Det lever i ett samhälle som är så strukturellt uppfuckat att vi blir sjuka. Det är där felet ligger.

/Anna

Hitta dina stilla stunder

Vi får en del frågor om det här med att vi bara pratar om behovet av stillhet hela tiden. Alla vet vi ju att det är ett stort folkhälsoproblem att vi människor faktiskt är FÖR stilla. Att vi skulle behöva röra på oss mer. Och så är det. Bara för att vi talar oss varma om hälsovinsterna av att vara mer i stillhet så menar vi verkligen INTE att vi inte skall träna och röra oss fysiskt. Tvärtom. Balansen mellan aktivitet och vila är jätteviktig. Och de positiva effekterna av att träna, flåsa, svettas och ta i är helt ovärderliga. Så när vi pratar om att vara i stillhet så syftar det främst till den själsliga stillheten.

Vad vi menar är att vi tillbringar för lite av vår tid i själslig stillhet. Det är nämligen när vi är i den själsliga stillheten vi har chans att återhämta oss. Det är inte många i dag som arbetar så hårt fysiskt att det är där den fysiska återhämtningen de behöver i första hand. (Såklart att vi behöver fysisk återhämtning också, men vi tror du förstår poängen). Vad vi ser är att de största behoven vi har är själslig återhämtning då vi har hjärnor som mer eller mindre går på högvarv 24/7. (Vi tror att det iallafall är många som skulle beskriva det så). Vi matas med intryck hela, hela, hela tiden. Vi jobbar för mycket, vi fyller våra almanackor till bredden och vi stannar aldrig upp. Vi prioriterar helt enkelt inte tid då vi gör ingenting. Då vi är i stillhet. Själslig stillhet.

Det är ju då, i just den stillheten som vi har störst möjlighet till reflektion och återhämtning. Det är då vi har chansen att stanna upp, se på oss själva, undersöka hur vi mår. Är vi på rätt spår i livet, är det någonting med oss själva som vi vill utveckla? Och så vidare. Vi menar att det är när vi är i stillhet mycket av magin i livet visar sig.

Så där har du anledningen till att vi hela tiden tjatar om stilla stunder. Att vara i själslig stillhet kan såklart även innebära att vi rör oss fysiskt samtidigt. Det är många som vittnar om meditativa joggingturer och hur de upplever total medveten närvaro när de lyfter tunga skivstänger. Och det är ju bra. Såklart. Men vi tror att vi behöver det andra också. Fysisk och själslig stillhet i kombination. Med andra ord inte att ligga i soffan (fysisk stillhet) och skrolla på telefonen samtidigt. Det är inte det vi menar med stilla stunder.

Det vi menar med stilla stunder är när du är i själslig närvaro med dig själv. Det kan vara under ett yogapass, när du går ut i skogen och sätter dig på en stubbe i skogen och stirrar på molnen. Eller det kan vara när du mediterar, gör andningsövningar på bussen eller tränar på medveten närvaro (mindfulness). Till exempel.

Och anledningen till att vi tjatar om det här hela tiden är att vi tror att detta är en stor del av nyckeln. Nyckeln till bättre välmående för oss. Vi skall inte någon sätt förminska de strukturer i vårt samhälle som orsakar ökad psykisk ohälsa, utmattning och skenande sjukskrivningar. Tvärt om. Det gör oss upprörda att vi lever i ett samhälle som genom sin struktur gör oss sjuka. Men det finns ändå saker vi kan göra själva, rätt enkelt, för att må bättre (och kanske hitta ork att slåss mot de sunkiga samhällsstrukturerna som gör oss sjuka) och vi tror att anledningarna att vi inte är mer i stillhet än vad vi är nog är flera.

  • Det är plågsamt och läskigt att vara i stillhet. Att vara i själsligt stillhet kan för många (i synnerhet om man är ovan) väcka en hel del obehag. Det är när vi är i stillhet som undanstoppade känslor och obehagliga minnen kan komma upp till ytan. Det är när vi stannar upp som dessa ges plats. Det är inte helt sällan som tårarna kan börja rinna under ett yogapass till exempel. Känslor som du tidigare tryckt undan bubblar upp och väcker obehag. Där för kan det vara nog så läskigt att stanna i stillhet. Men det är först när vi känner det vi känner som vi kan släppa taget om det på riktigt så att släppa ut istället för att fortsätta trycka undan är viktigt för vår själsliga hälsa. Man kan se de stilla stunderna som en mental ventil där man kan pysa ut det jobbiga under kontrollerade former.
  • Vi vet inte riktigt hur vi skall göra. Vi har helt enkelt inte verktygen att hitta vår stilla stunder. Och det är här vi kommer in. Vi vill hjälpa dig att hitta dina stilla stunder. Det är vår drivkraft. Vi har kunskap och erfarenheter som vi vill dela med dig.

Det här är någonting vi tillsammans med dig vill jobba mer med. Vi vill vara din stilla kompis. De som hjälper med verktyg och finns till när det är svårt och motigt men som även får vara med att dela framgångarna med dig.

Dela gärna media av dina erfarenheter eller tankar. Nu har vi stängt av kommentarsfältet när på bloggen pga alldeles på tok för mycket spam. Men ett mail eller en kommentar på FB eller ett DM på Instagram är alltid välkommet.

Kram Anna och Matilda

Hitta din inre balans

Hejsan svejsan!!

Ett av våra fokusområden denna höst är att sträva efter ett mer balanserat liv. Bättre balans inom oss själva men också i vår vardag och i våra relationer. Att fokusera på balansen ser vi som ett sätt att ha kontroll över våra egna liv. Strävan efter ett mer balanserat liv är ett pågående arbete som rätt ofta behöver bejakas för att vi ska ett gott välmående. Vi har båda rätt lätt kan känna att vi mer eller mindre hamnar i obalans om vi inte lägger tid på stillheten.

Vi upptäcker rätt ofta att vi är i behov av att varva ner och hitta tillbaka till stillhet och medveten närvaro. Ibland händer det att vi slungas in i ekorrhjulet där aktivitet efter aktivitet sker utan någon riktig återhämtning. Stressen pågår allt för länge och vi känner att vi är i behov av vila och stillhet. Detta fokusområde handlar om att varva ner och ta kontakt med oss själva.

Vi tror att både du och vi behöver fundera lite kring vår inre balans. För när våra tankar, kropp och känsla är i obalans kommer också vår omgivning uppfattas som rörig och stressig. Hittar vi en bättre inre balans kommer livet runt om oss också kännas mer balanserat och lugnt. Så lägg gärna lite fokus på din egen insida för att få lite klarhet vad du själv behöver… som enskild individ behöver för att uppleva balans.

Vad som hjälper vår inre balans:

  • Naturen! Naturen får oss att känna balans men också sortera bort allt runt om oss för att se klarare på oss själva.
  • Meditation är också hjälpsamt för att grunda oss, hitta tillbaka till oss själva och observera vad som sker inom oss.
  • Våra morgonrutiner. En stund på yogamattan där vi får starta dagen i harmoni och stillhet för att ta med en känsla av lugn in i resten av dagen.
  • Träning och rörelse är vi också i behov av för att må bra och känna högre balans. Här stärker vi våra kroppar och utsöndrar härliga endorfiner.
  • Stanna upp och ta några medvetna andetag. Detta är ett riktigt lifehack som verkligen hjälper oss under hela intensiva dagar.

Kanske kan du fundera lite på vad just du behöver för att finna en högre balans inom dig själv. Se om du kan lista ut dina verktyg och rutiner som kan hjälpa dig i din vardag. Ta en paus i eftermiddag/kväll och fundera för en stund vad dina behov är.

//Anna & Matilda

Tankar som skaver

Denna gång har jag gett mig på en ganska svår puck, eller i alla fall vad jag upplever den som. Detta inlägg handlar om våra hjärnspöken som träder fram när vi bland annat är hemma sjuka/vabbar. I dessa tider med rådande pandemi är min upplevelse att det blivit extra markant. Vi ska nu hålla oss hemma vid minsta symptom av förkylning, vilket vi inte alls är vana vid. Ofta trycker vi på alldeles på tok för hårt trots att vår kropp egentligen signalerar att vi behöver vila. Jag har nu vabbat och varit/är sjuk, inne på andra veckan och känslan av att jag inte presterar eller producerar i mitt arbete får mig att känna mig lat, dålig och rent ut av askass. Känner du igen dig?

Jag vill också tillägga att jag är mycket medveten om att detta är helt vrickat och rent ut av idioti. Jag måste ju vara hemma om jag är sjuk! Ingen vill ha en förkyld anställd på sin arbetsplats! Och oooom någon skulle tycka och tänka något illa om mig so what?! Varför bry sig om vad andra tycker?

Men varför har jag en rädsla inom mig att jag ska uppfattas som lat? Mycket handlar nog om samhällsstrukturen och den uppväxt jag haft. Jag tycker mig avläsa och överanalysera mängder av tecken som omgivningen utstrålar. För många av mina medmänniskor tycker nog inte att jag är lat som är hemma med snorig näsa, huvudvärk och förhöjd temp. Varför tolkar jag dem som de? Med all säkerhet så handlar det mycket om det förhållningssätt samhället haft under vår uppväxt kring förväntningar vilket i sin tur skapat ett förhållningssätt till oss själv.

Så nu tänker i alla fall jag fokusera på att släppa taget och byta ut tankebanor som inte hjälper mig ett dugg! Är du med mig?

Men hur? HUR ska du och jag komma ur dessa tankebanor? Nu kommer jag till det bästa och egentligen mest simpla! Trumvirvlar tack!! Vi måste bryta dem, vi måste bryta de tankebanor som inte gynnar oss.

Så här:
1. Först och främst lägga märke när en negativ tanke dyker upp.
2. Avbryt den och ersätt den med en mer positiv tanke som:

”Det är min kropp som vet sanningen, ingen annans”
”Jag duger precis som jag är”
”Jag är tillräcklig”
”Jag är älskad precis som jag är”

Kan också rekommendera dig att köra gratispasset: Barnmeditation (LÄNK HÄR) för att släppa taget om känslor och tankar som inte gynnar dig. Passar både vuxna och barn!

//Matilda

Att hantera starka känslor och obehag

Hej fina fina du! 

Idag tänkte jag att du och jag skulle fortsätta prata om stilla stunder. Det är märkbart att detta är ett ämne som behövs lyftas och pratas om mer än vad det egentligen gör. Ett ämne som har en tabu-stämpel och som säkert flera undviker. Men nu du ska vi ta och bita i det sura äpplet och faktiskt grotta ner oss lite. Lets go!

Stilla stunder i din dag kan vara där du får tid för återhämtning och vila. Läs mer än gärna tidigare inlägg om disciplin (länk här) och Är det nu förändringen sker (länk här) för att få en tydligare helhetsbild. 

Om du inte är van vid att prioritera och välja tidpunkter för stillhet och vila men gärna vill bli bättre på det så tycker jag att det är viktigt att prata lite om vad som faktiskt kan hända inom oss vid ökad återhämtning. Men ännu viktigare hur du förhåller dig till dina känslor och vilken attityd du har till dig själv. 

Vi börjar med vad som kan hända inom oss och varför starka och obehagliga känslor kan uppkomma. Ofta blir det mer märkbart den första tiden när du prioriterar stilla stunder. Detta på grund av att du tidigare kanske stoppat undan stress, påfrestningar och/eller trauman. Dessa känslor och obehag får nu plats för att bearbetas. Det kan som sagt kännas obehagligt, överväldigande och rent av för mycket. Om du håller i din träning för återhämtning kommer saker och ting få tid att landa och det kommer att bli lättare!

Vad jag verkligen vill skicka med dig idag är att det är helt okej att avbryta eller pausa ett tillfälle av träning för att ge dig vad du behöver just nu, i stunden. Du är trots allt den enda som kan veta i den givna stunden vad du behöver. Kanske kan du fråga dig själv vilket verktyg eller vilket sätt kan jag använda nu? Ha också tillit till att känslor kommer och går, negativa känslor har en förmåga att kännas som att de alltid kommer sitta kvar. Men de går över. Tro mig!

Attityden är så viktig här! Försök att möta känslorna utan att värdera dem. Och vadå värdera kanske du tänker?! Att inte värdera sina känslor är bland annat att låta känslorna få vara där de är utan att försöka komma på orsak. Känner du en känsla av trötthet, då är det just det du är trött! Sen utan att spåna vidare på varför. Var gärna lite nyfiken, ha ett nybörjares sinne och tillit till processen.

Kom ihåg att det är verkligen inget fel på dig, det är inget som ska rättas eller fixas. Testa och verkligen försök att ha tillit till processen i din träning. 

//Matilda

Disciplin till att skapa rutin till stilla stunder

Hej fina du! Hoppas att du mår bra där ute! Jag tänkte skriva lite om disciplin till att skapa en rutin till en stund med dig själv. En stund av stillhet och lugn där du har chansen att titta inåt. I din kropp, i din tanke och i din känsla just i stunden.

Detta tror jag är en stor svårighet för många av oss. Vi har svårt att hålla disciplinen för att kunna skapa en ny vana. Vi hittar på undanflykter och skyller på ditten och datten för att slippa. Men varför? När vi egentligen vet att just denna nya rutin hade varit nyttig och bra för oss? Varför flyr vi?

Jo så här tror jag, jag tror att vi innerst inne flyr från att känna efter vad som faktiskt sker inom oss. Kanske är du rädd att möta på obehag eller starka känslor. För just det kan denna typ av träning göra. Mindfulnessträning kan väcka starka och obehagliga känslor och att möta dem är en del av träningen. 

Det kan vara att du länge undvikit att känna efter eller att det ligger en gammal händelse eller trauma som inte fått bearbetats. Vad som är viktigt att ha med sig när dessa känslor dyker upp är att ha en god medkänsla till dig själv, en kärleksfull attityd! Det är okej att inte vara okej!

Ett litet men så användbart tips från mig till dig när du börjar tvivla: Återkom till ditt varför. Varför du vill få in denna nya vana eller rutin? Eller vad ger det dig att få till träningstillfällen? Så fort du märker att du argumenterar i tankarna. Ta fram ditt varför!

Ett annat hett tips är att skapa en plats, en mysig och skön plats att sitta/ligga på som du kan befinna dig på när det är dax för din stilla stund. Bestäm också gärna en tidpunkt på dagen som passar in i ditt liv att skapa en ny vana. Kanske behöver/kan du plocka bort något annat under din dag för att ge dig själv kärlek och omsorg?

Lycka till! Och återkoppla gärna med dina tankar och erfarenheter

//Matilda

Är det nu förändringen sker?

Jag vet inte om du märker vad det är som är på gång. Men jag ser dagligen tecken på att någonting är påväg att förändras. Jag vet inte om det är årets Coronakris eller om det helt enkelt bara är dags, men jag ser det hända runt omkring mig.

Från att vi de senaste årtionderna sprungit fortare och fortare i livets ekorrhjul med katastrofala följder i form av stressrelaterad ohälsa ser jag nu fler och fler som börjar omvärdera livet. Många har varit permitterade under vår och sommar och har nu gått tillbaka till heltid på jobbet och även slängt sig med huvudet före in i ekorrhjulet igen. Och de gillar det inte. De protesterar. Efter att ha haft möjlighet att fylla livet med annat än arbete ett tag och också fått upp ögonen för vad livet har att erbjuda så känns det inte alls inspirerande eller härligt att börja springa i 180 knyck igen.

Många är det som balanserat på gränsen till utmattning länge, länge och som under de senaste halvåret kunnat sakta ner en smula och som nu inte vill tillbaka utan börjar omvärdera. Skall jag gå ner i arbetstid? Skall jag säga upp mig? Skall jag göra någonting helt annat med mitt liv? En del har blivit av med jobbet och även om det är en oerhörd stress i sig så är det flera som beskriver lättanden över att kunna andas igen.

Även de som har jobbat på som vanligt under Corona. Åkt till jobbet och försökt förhålla sig till distansering i kollektivtrafiken och på arbetsplatsen med varierat resultat beskriver att, nä, nu är det nog. Jag orkar inte mer. Jag vill ha mer frihet i livet. Livet är för kort för att bara springa och springa och springa…

Det här tycker jag är ett jätteintressant fenomen. Kanske jag lägger märke till det eftersom jag själv är inne i samma process? Men jag tror inte det. Jag tror helt enkelt att vi börjat få nog. Nog på att springa oss sjuka och inte hinna ta oss tid till det som gör oss glada och får oss att känna lust och flow i livet. Är det 2020 vi omvärderar våra liv. Är det nu vi inte längre går med på att offra vår hälsa pga gällande norm att den som springer fortast genom livet dör lyckligast? Är det nu vi öppnar ögonen och börjar njuta av vad livet har att erbjuda på riktigt?

/Anna

Checka in dig själv

Hur mår du där ute? Hur mår du egentligen? Sådär djupt inom dig… 

Nu har de flesta arbetat ett tag och börjat komma in i vardagslivet igen. Jag tror att det är extra lätt att tappa och glömma bort att checka in sig själv när livet drar på i ett högre tempo. Vi har vilat upp oss under sommaren och är ofta rätt taggade på att kicka igång inför hösten. Kanske upplever du ett gött flyt i tillvaron eller så har det helt åt andra hållet… Inte alls en känsla av att vara redo för hösten. Hur som helst tror jag att både du och jag vandrar runt allt för ofta utan att stiga ur vår autopilot för att varva ner och prioritera den återhämtning vi behöver. 

Ta en stund tillsammans med dig själv… var nära dig. Lyssna inåt och se vad som försiggår i ditt sinne och kropp. Kanske kan du känna vilken känsla som finns inom dig. 

“Ibland är det så skönt att ha en egen stund, ge sig tid att känna in var man har sin grund. Man kan bara stilla vara, kanske rentav meditera. Eller upptäcka något nytt, ge sig ut och promenera. Skämma bort sig lite grann, pyssla om sin trötta kropp. Och hitta den där känslan av glädje, tro och hopp. Att väcka den där lusten som gör en kreativ. Så man känner att man lever och är nöjd med detta liv.” – Siv Andersson 

Tyckte att detta citat var passande i sammanhanget. Författaren lyfter bland annat stillheten och balansen för att hitta glädje och energi i livet. För detta missar vi många gånger. Vi gasar gasar gasar järnet ända till att det tar stopp. Vilan och återhämtningen kommer på tok för sent. När vi är alldeles för utpumpade och matta. 

Kan du hitta strategier för att känna en större balans mellan aktivitet och stillhet? Handlar det för dig om att sätta gränser, andra prioriteringar och rutiner? Eller ta tag i att schemalägga stillsamma stunder? Vi alla är olika och har olika behov så se vad du behöver mer av. Vad behöver just du för att skapa din balans för att ha/få ett gott långsiktigt välmående? Det är bara du som kan skapa din balans och ta ansvar för DITT liv. 

Se det fina som kan ske inom dig när du hittar din balans och harmoni. Se vilken glädje och kärlek du kan uppnå att känna om du bara ger dig den tid du behöver. Att känna sin inre kraft och styrka är vi alla kapabla att känna. 

Jag tror att om du bara ger dig själv tid att reflektera kommer du hitta olika lösningar för att skapa din allra bästa höst. För det är inom dig som visheten kan växa och blomstra. Så HUR mår du? 

  • Sitt eller ligg ned, se vad som känns bäst. Öppna eller slutna ögon
  • Känn ditt andetag för en stund
  • Vandra med uppmärksamheten i kroppen, från tå till topp. Lägg märke till förnimmelser, pirr och känslor. 
  • Vart vandrar tankarna iväg till. Försök att inte fastna utan föreställ dig hur tanken glider iväg som ett moln. Vad dyker upp härnäst…
  • Avsluta med att fokusera på ditt andetag en stund innan du varsamt kommer hur din stilla stund. 

Varma kramar 

// Matilda