Att känna att möjligheterna är oändliga

Herregud, jag har sagt upp mig. Om en månad har jag inget jobb längre. Egentligen borde jag känna stress och oro inför det faktum att jag inte vet hur jag skall försörja mig efter semestern. Eller semester och semester. Har man ens det när man inte har något jobb?

Det här mina vänner är så helt olikt mig. För jag är helt avslappnad inför detta faktum. Jag har ju egentligen vetat såååå länge att jag borde byta jobb, men inte velat pga sjukt roliga arbetsuppgifter. Arbetsmiljön har varit kass de senaste åren, men på alla andra sätt så har det varit mitt drömjobb. Så jag har kämpat med näbbar och klor för att hålla mig kvar. De perioder jag faktiskt seriöst har funderat på att byta har jag inte hittat några andra roliga jobb att söka. För att ha ett roligt och meningsfullt arbete är såååå viktigt för mig.

Men nu står jag här. Sa upp mig, skall sluta om en månad. Och känner mig helt cool. (Inser att den känslan inte kommer hålla i sig om jag inte hittar ett sätt att försörja mig snart, hehe) Men just nu njuter jag av känslan att möjligheterna är oändliga. Jag är fri att göra VAD JAG VILL!

Men jag är helt klart öppen för idéer. Det är inte utan att det känns rätt spännande vad det skall bli av mig i den här världen 😉

Så hit me! Vad skall jag bli när jag blir stor?

/Anna

Tid för förändring

Att stå inför en förändring i livet, stor som liten, självvald eller påtvingad, innebär ofta en rätt känslomässig process. Inte helt sällan av det motiga slaget. Även om förändringen i sig innebär någonting positivt så kan det ta emot att genomföra den. Vilket inte helt sällan gör att vi skjuter den framför oss, i synnerhet om det är en krånglig eller jobbig förändring (vilket dock bara leder till att det blir ännu motigare). 

Vissa av oss gillar trygghet och kanske hellre stannar på ett kasst jobb eller en i dålig relation hellre än att slänga sig ut i det otrygga. Medan andra kan nästan bli beroende av den härliga kicken som kommer av att kasta sig ut och sedan landa på båda fötterna igen. 

Själv är jag lite av båda typerna. Jag älskar kicken jag får av att kasta på mig ut, lära mig nya saker och utmana mig själv. Men samtidigt, är det någonting som tidigare fått mig att må bra, men som inte längre gör det, så krävs det ofta en lång startsträcka för mig att släppa taget.

Så nu är saken den att jag tillslut har lyckats ta mod till mig att säga upp mig från min fasta tjänst. Mitt jobb som jag har älskat så länge. Jobbet som var mitt drömjobb och jag var så lycklig när jag fick för snart sju år sedan. Jobbet där jag fick utvecklas, som var meningsfullt, där jag fick frihet att styra, strukturera och organisera själv. Men samtidigt även jobbet som jag tillslut blev sjuk av och där jag i framtiden inte ges möjlighet till en hållbar arbetssituation. Fast eftersom jag älskade det så länge så gjorde det extra ont att släppa taget och att acceptera att en förändring var nödvändig. 

Det var en process som säkert behövde ta lite tid. Men nu är jag här och även om jag fortfarande är ledsen över att behöva göra den här förändringen så är jag till hundra procent säker på att den är rätt OCH jag är även spänd och förväntansfull inför den. Så utan tvekan kan en förändring helt klart väcka en del ambivalens.

Så nu då? Nu står jag här och frågar mig. Vad skall jag nu göra med mitt liv, vart finns en plats för mig? Hissnande men samtidigt härligt och roligt och spännande. Och med en betydligt större dos tillförsikt än vad jag hade förväntat mig. Läskigt javisst, men inte så läskigt som jag trodde innan jag vågade ta beslutet. Om vi nu bortser från det mest uppenbara att jag står utan försörjning om några månader så är det en rätt nice känsla. Lite som en blankt blad. Lite som att jag har återtagit makten över mitt eget liv, över min framtid. Jag kan göra lite vad jag vill. Jag är fri. Jag kan andas. Det är en plågsam process men kan ångrar det inte en sekund…

/Anna

Varför vill jag downshifta? Och hur skall det gå till?

Jag har ju skrivit en del tidigare om att jag vill downshifta mitt liv. Och nu tänkte jag försöka ge mig på en liten sammanfattning hur det har gått sedan jag tog beslutet för drygt fyra månader sedan. 

Först och främst: Vad menar jag med att downshifta och varför vill jag göra det?

Jo, jag har egentligen känt hela mitt yrkesverksamma liv (trots att jag har haft roliga jobb och trivts på dem. Jag tycker verkligen om att jobba. Det handlar inte om det) att jag verkligen inte uppskattar att leva i det ekorrhjulet det innebär när man förvärvsarbetar på heltid. Jag avskyr att släpa mig upp tidigt på morgonen och binda upp så mycket av min tid på arbetet. Att inte kunna bestämma och styra själv.

Jag vill således känna att jag har mer frihet i livet och det får jag genom att ha mindre tid uppbunden på jobb och för att kunna jobba mindre behöver jag ha mindre utgifter. Rätt enkel ekvation egentligen och därav min främsta anledning till att vilja downshifta. Sedan är jag rätt övertygad om att desto färre prylar man äger desto större frihet har man. Och dessutom känns det som helt rätt ur klimatsynpunkt. Sedan vill jag såklart ha mer frihet i livet på grund av att personen som jag delar mitt liv med bor i en stad 22 mil bort. Och eftersom ingen av oss vill flytta från våra barn i nuläget så behövs det mer ledig tid (alternativ flexibelt arbete) för att vi skall ha mer tid tillsammans en ett par helger i månaden. Inte helt oviktigt i sammanhanget. 

Och hur går det då?

Jomen vet ni, det går ändå rätt bra. Nu har jag ju varit sjukskriven i snart 10 månader så det är ju inte som om min ekonomi blivit BÄTTRE under det gångna året. Man kan väl säga att mitt fyramånaders köpstopp här under hösten har gjort att jag inte har gått lika mycket minus som jag hade gjort utan det. Att minimera minuset har således varit främsta målet so far. Att vara sjukskriven är verkligen förödande för ekonomin och jag är oerhört tacksam över att mitt sparkonto iallafall inte var helt tomt när jag gick in den här sjukskrivningen. Nu har jag pausat köpstoppet över julen men min ambition är att gå på det igen efter nyår. När det kommer till mina övriga utgifter så har jag dragit ner det som går att dra ner. Matkontot har jag lyckats minska rätt rejält till exempel.

Vad är planen framåt?

Om allt går som det skall så kommer jag kunna minska mina boendekostnader rätt rejält under början av 2020. Jag har ett lägenhetsbyte på gång (men tänker inte ropa hej förrän allt är påskrivet och klart) och går det igenom kommer jag minska min boendekostnad med nästan 4000 i månaden vilket är rätt mycket när man är ensam om sin ekonomi. Och om flytten blir av kommer även min boendeyta minska, vilket kommer medföra att jag kommer bli tvungen att göra mig av med ännu mer saker! En winwin således. Så det går långsamt framåt kan man säga. Min förhoppning är att kunna börja gå ner i arbetstid så smått efter sommaren! Min långsiktiga plan med målet om full frihet ligger ju 4 år fram i tiden, så det är ett tag kvar. Men jag tänker att sådana här livsstilsförändringar måste få ta lite tid också. Och så skall man ju må bra på vägen också! Känner mig fortfarande väldigt pepp och glad när jag tänker på vad jag har framför mig.

/Anna

Månad tre med köpstopp och downshifting

Nu är jag i hamn med månad tre av mitt köpstopp och nu är jag inne i det ordentligt. Den här månaden investerade jag dock ett träningslinne (samtliga mina är nu för små på grund av den ofrivilliga viktuppgången relaterat till mina stresshormoner i kroppen) på rea för 100 kronor och en vegansk kokbok för 200 kronor. Inget av köpen var livsnödvändiga för mig, men jag kände ändå att de ökar min livskvalité såpass mycket att det var värt det. Och framförallt, jag funderade över besluten att shoppa dem noga. Vilket verkligen inte alltid har varit självklart för mig.

Så trots en lite ansträngd ekonomi då jag har varit sjukskriven helt eller delvis sedan i mitten av mars har jag ändå inte gått minus, vilket är smått fantastiskt då ersättningen från försäkringskassan är betydligt lägre än min ordinarie lön. Så yäy på den! Det bevisar ändå att köpstoppet gör skillnad och att jag har större marginaler än vad jag trodde att jag hade.

Det jag har gjort so far i min väg mot ett friare ekonomiskt liv är: 

1. Köpstopp i tre månader vilket ju faktiskt har gått bra. 

2. Sett över och dragit ner på mina matkostnader. Säsongsbaserad mat och matlådor i mängder har faktiskt gjort skillnad. Inget fika, snask eller annat onödigt under hela oktober. Finns fortfarande att jobba på i denna kategorin, men matkontot ligger nu på en mer rimlig nivå än vad den gjorde innan.

3. Börjat rensa hemma. Jag har så smått börjat rensa och göra mig av med saker jag inte behöver. Har läst böcker om minimalism och blivit inspirerad till tusen. Fortfarande inte klart med mindre boende men kanskekanskekanske har jag ett lägenhetsbyte på gång och i så fall blir det flytt i början av 2020. Så lika bra att börja rensa redan nu tänker jag. Om det blir flytt så kommer jag nästan halvera min boendekostnad! 

Det jag tänker jag skall börja så smått med nu i november, det är att försöka sätta mig in i hur jag skulle kunna få pengarna jag sparar att växa lite bättre. För framtiden. Är helt nollad när det kommer till aktier och fonder och i nuläget har jag inga större summor att sätta undan heller för den delen, men jag tänker att någon gång måste jag ju lära mig. Om jag nu lyckas sätta undan lite pengar framöver så får de ju gärna föröka sig också. 

Så jo, jag tycker att det går framåt. Till och med bättre än förväntat so far. Nu kör jag november också, sedan blir det paus i köpstoppet under december innan jag kliver in i det igen i januari!

Peppen go vänner! /Anna

Köpstopp månad två

Check på två månader utan onödig shopping. Inget fusk denna månaden utan allt har gått enligt planeringen. Har inte shoppat några prylar, kläder eller andra grejer. Det jag har lagt mina pengar på är mat, mina fasta kostnader, transporter och vissa nöjen. Men inget annat. Det har blivit ett par uteluncher tillsammans med kollegorna på jobbet och även ett par snabbmatslösningar till middag vilket jag skall försöka skära ner på framöver. Samtidigt har jag lyckats skära ner på mina matkostnader för övrigt så det har ändå inte gått minus. 

Hur det går då? Jo, men bra. Riktigt bra. Denna månaden har nästan gått lättare än förra om jag skall vara ärlig. Framförallt har det börjat hända något mentalt med mig.  Jag börjar på riktigt tycka att det är skönt att inte shoppa någonting. Visst kan det komma tunga dagar, när energierna är låga och jag i vanliga fall hade unnat mig någonting för att känna lyckan för en kort sekund.  De dagarna kan fortfarande kännas utmanande. Ni vet när man surfar runt på nätet och shoppar bort ångesten för en liten, liten stund. 

Men i övrigt känner jag mig mest bara väldigt lättad. Över att inte slösa mina pengar på saker som jag verkligen inte behöver och som faktiskt sällan gör mig sådär lycklig in i själen. Över att inte behöva göra mig av med fullt funktionella saker bara för att de inte får plats eller har blivit omoderna eller för att jag bara tröttnat på dem. Och dessutom känner jag mig oerhört lättad över att (för stunden) inte vara en del av vår sunkiga och rätt osexiga konsumtionshysteri. Vi håller på att konsumera upp hela vår planet och genom att ställa mig lite vid sidan om det helt galna konsumtionsmönster vi människor så har känner jag mig inte lika delaktig. Utan istället lite distanserad från skiten. Och det är så skönt. Det känns nästan som om det blir lite lättare att andas bara därför. Tänk allt skräp som jag under åren har släpat hem och sedan slängt när jag tröttnar på det, helt i onödan. Som om jag skulle bli lyckligare av skiten. Av en ljuslykta eller tre prydnadskuddar till. Eller över tre blusar som såg likadana ut som de tjugo som redan hängde i garderoben… 

Alltså, jag försöker vara rätt ödmjuk i detta och det är oerhört lätt att slå sig för bröstet efter två månaders köpstopp. Men de här två månaderna har verkligen öppnat upp mina ögon och oavsett vad som händer i december när mitt köpstopp är över, jag kommer ALDRIG mer i mitt liv inbilla mig att jag skulle blir lycklig av mer prylar hemma. 

Så nu när oktober drar i gång så levlar jag upp ytterligare ett steg. Nu skall här rensas. På riktigt. Skall jag vara ärlig så smygstartade jag lite redan i somras, men nu skall det göra systematiskt och metodiskt. Här skall slängas och skänkas bort. Kanske det blir lite grejer att sälja också om jag har tur. 

Jag är så pepp!

/Anna

Att tro på sig själv och sitt företagande

Just nu är jag inne i en process där jag funderar på vilken riktning jag skall ta sikte på med mitt lilla företag. Min plan framåt är att jag på sikt ska kunna gå ner i tjänst på mitt fasta jobb och köra eget resten av tiden. För att uppleva mer av den där friheten och lite mindre av det där ekorrhjulet som jag har pratat om tidigare. Jag tänker såklart fortsätta med mina yogakurser. Och skriva här. Det är ju det jag gör än så länge i mitt företag. Men sedan har jag typ tusen andra idéer till som jag vill utveckla. Bokstavligen tusen. 

Och det är ju kul. Förstås. Jag måste bara bestämma mig i vilken ordning jag skall börja. Så nu sitter jag och jobbar ganska intensivt med min affärsplan. Det är verkligen inspirerande men samtidigt rätt utmanande. Men jag gillar det. Att fundera, analysera och att drömma. Jag har ju drivit företag förut men på den tiden skrevs det inte någon affärsplan. Ibland kan jag fundera på det, om jag inte hade tyckte företagandet varit mycket roligare då för 25 år sedan, om jag hade haft en plan, satt upp konkreta mål. Jag tror faktiskt det. Istället la jag all min energi de åren på att bara tugga mig framåt, jobba på och kände oftast ingen större glädje eller inspiration i det jag gjorde. Det var helt okej, men inte mer än så liksom. 

Men den här gången gör jag det med en helt annan approach. OCH. Med ett helt annat självförtroende. Den här gången tror jag på mig själv och på mina idéer stenhårt. Och jag uttalar mina mål högt. Eller ja, jag skriver iallafall ner dem. Långsiktiga och kortsiktiga. Vad skall jag annars ta sikte på liksom? Jag har ganska klart för mig vad vill att mitt företag skall befinna sig inom ett år och inom fem år. Hissnande. Men peppigt som sjutton. Och coolt. Jag ser så tydligt vart jag vill i livet och då är mitt företag en stor och viktig del av det. Och jag ger blanka tusan i att jag är en medelålders tant och hur många som skakar på huvudet åt mig. Livet är här och nu, och det tänker jag leva fullt ut. Dessutom kommer jag jobba miiiinst 25 år till. Så jag har verkligen tid på mig att göra allt jag är nyfiken på! 

Det här skall bli såååå roligt och jag är så glad att jag har med er på resan!

/Anna

Med en dröm om mer frihet

Jag har ju tidigare skrivit en del om min önskan och mitt mål att downshifta mitt liv. För mig innebär det en ganska stor livsstilsförändring och därför vill jag ha gott om tid på mig. Min plan är att jag skall vara i hamn om fyra år (då fyller jag femtio, så det känns bra att ta sikte mot). Det kan tyckas som lång tid men dels tror jag inte att det är någonting som skall stressas fram och dels har jag fortfarande barn som bor hemma vilket gör att jag inte bara kan tänka på mig själv och hur jag skulle vilja ha det. Såklart. Men om fyra år har jag troligen inga barn som bor hemma längre (inte så att jag vill slänga ut dem, jag älskar att ha mina ungar nära som den vargmamman jag är, men ja, ni fattar)

Samtidigt är nackdelen med att sätta målet långt fram i tiden att det är lätt att tappa fokus. Glömma bort och falla tillbaka till en livsstil som inte tar mig närmare målet. Så det är dubbelt det där. Men jag försöker långsamt jobba mig framåt. Jag är ju till exempel mitt inne i mitt fyra månaders köpstopp. Jag har även försökt börja se över mina fasta kostnader. Jag har börjat rensa hemmet så smått och jag försöker verkligen fokusera på och glädjas åt varje litet steg framåt. Min största utmaning är forfarande min boendekostnad. Skulle jag lyckas få ner den med ett par tusen i månaden så skulle det verkligen göra stor skillnad. Jag bor i hyresrätt med en brutal hyra och vill helst, för enkelhetens skull fortsätta bo i hyresrätt (men en mindre och betydligt billigare). Men det är sjukt svårt att få tag på andra lägenheter i Alingsås där jag bor. Menmen… helt plötsligt händer det förhoppningsvis.

Den absolut största anledningen till att jag vill downshifta är att jag har en dröm om mer frihet i livet. Mindre ekorrhjul och mer tid för mina relationer och sådant som får mig att må bra. Mer tid att upptäcka världen och inte vara så stenhårt knuten till en fysisk plats hela tiden (boende och arbetsplats tänker jag främst på då). Att på något sätt återta makten över mitt eget liv. Missförstå mig rätt nu, jag gillar att jobba, men att gå upp klockan sex varje morgon, släpa mig till bussen, jobba en hel dag i tvåhundra knyck, stressa från jobbet för att hinna med bussen, försöka klämma in lite träning, hem, laga mat, äta och sedan krascha i säng för att göra om samma sak nästa dag. Jag är ärligt talat sjukt less på det. Och jag skulle verkligen vilja pröva ett liv som inte ser ut på det sättet. Kanske det fungerar, kanske inte. Men det vet jag ju inte om jag inte prövar… Eller hur!

Mindre prylar, mindre pengar, men framförallt mindre måsten… Och som bonus mer frihet, mer tid, mer energi och mer glädje.

Och jag tror inte att jag är direkt ensam om den drömmen…

/Anna

Hur det går med mitt köpstopp

Tänkte att jag skulle bjuda på en liten uppdatering kring mitt köpstopp nu när den första månaden av fyra har passerat. Köpstoppet är ju bara ett första steg på min väg mot att downshifta mitt liv rätt rejält. Men någonstans måste man börja och jag valde att göra det här. Och jag måste säga att denna första månaden har gått rätt bra ändå. Jag gjorde ett avsteg och köpte en skjorta som jag sprang på eftersom jag letat efter just en sådan och inte hittat någon tidigare och i rena farten åkte ett hårband (som jag verkligen inte behövde men har använt mycket) med. Så en skjorta för 299 kronor och ett hårband för 79 kronor landar min fuskshopping på denna månaden. För övrigt inga onödiga utgifter. Så jag är nöjd.

Så vad händer härnäst nu då? Förutom köpstoppet som flyter på vidare känner jag att det är dags att levla upp ett steg. Så kommande projekt blir att dra ner på min matkostnad. Den är, bortsett från min boendekostnad, den största utgiftsposten och så länge jag inte hittar något alternativt boende så är det den jag får börja med. Den är ju rätt lurig eftersom jag såklart vill köpa mat med hög kvalité och mer än gärna eko. Och skräp är ju betydligt billigare än vad näringsrik mat är. Men jag tänker att det ändå kanske finns lite att skära ner på. Jag skall se det som en utmaning och kanske bli lite bättre på att strukturera mina matinköp helt enkelt. Återkommer med en utvärdering längre fram!

/Anna

Vad gör jag på en söndag?

En vecka kvar på semestern innan det är dags att återvända till jobbet igen. Jag har haft en fantastiskt fin semester och jag har haft möjlighet att tillbringa mycket tid tillsammans med mina nära och kära vilket är det viktigaste för mig. Att ha min familj nära är det bästa jag vet. Jag har verkligen varit inne i ledighetsbubblan men nu, med en vecka kvar till jobbstart så börjar det så smått bli dags att planera lite bättre för kommande höst. Vissa saker (det mesta faktiskt) är jag grymt peppad på, men sedan finns det även en del saker i mitt liv som funkar rätt kass och som jag behöver ha nya strategier för.

Så idag tillbringar jag dagen här. Uppkrupen i sängen. Med mina böcker, mina pennor och med mina tankar. Jag varvar roliga uppgifter (plugga inför kommande yogakurser och sätta upp mål för framtiden) med lite mer utmanande uppgifter som att fundera på hur jag skall hantera min arbetssituation och fortsatta sjukskrivning. Jag är just nu sjukskriven på femtio procent och om min rehabplan håller så är jag uppe på hundra procent i arbetstid igen i mitten av oktober. Och att jag för andra gången i mitt liv i vintras, hamnade i ett läge där jag blev sjuk på grund av arbetsplatsrelaterad stress kräver inte så lite eftertanke. Never again säger jag bara. Så planen idag är att varva roliga, inspirerande och peppiga funderingar med lite mer utmanande.

Till min hjälp har jag införskaffat en helt magisk kalender/bok från Sporrong form. Planera för din lycka- En kalender för att hitta rätt fokus i ditt liv. Boken är inte bara väldigt vacker utan jag tror även att den passar mig som handen i handsken. Den fungerar som ett planeringsverktyg för att hjälpa till att skapa mer balans i livet och är ett långsiktigt verktyg för att jag skall nå mina mål och för att jag skall kunna fokusera på rätt saker. Kalendern innehåller flera olika verktyg och jag är grymt taggad att komma igång. Så nu sitter jag här med färgglada pennor redo att börja planera upp min höst. Jag har så mycket roligt att se fram mot och jag bara älskar att sätta upp mål och jobba mig mot dem. De tre arenorna som jag jobbar på är arbetslivet, privatlivet och mitt egna företag. Mål, delmål och strategier för dessa skall sättas på pränt för min erfarenhet är att jag blir extra taggad att nå dem om jag skriver ner dem. Såklart att jag kommer dela med mig mer om detta längre fram!

Hur brukar du göra? Skriver du också ner dina mål eller har du andra strategier för livet? Är nyfiken på hur andra gör så berätta gärna!

/Anna

Btw: Är sjukt glad och för att bloggen får mer läsare hela tiden och jag är väldigt tacksam för all hjälp ni vill bidra med att sprida den till andra. Tack snälla ni!

Jag delar alla blogginlägg på Studio Stillas Facebook sida. Så följ gärna den för att lätt se när bloggen är uppdaterad! Kram på er

Min nya utmaning

Jag har ju tidigare berättat om min vilja att downshifta mitt liv rätt rejält. Och någonstans måste man ju börja. Så nu gör jag det. Idag går startskottet på riktigt. För att kunna nå mitt mål med en större frihet i livet måste jag först och främst hitta ett sätt att strypa mina utgifter. Och vad är bättre än att starta med ett köpstopp? Mindre nya prylar leder till mer pengar kvar på kontot och mindre tid och energi att ta hand om dem. Och som bonus är jag lite schyst mot miljön. Nu vill jag inte se mig som någon storshoppare direkt, men det ska bli spännande att se om det blir någon skillnad på kontot eller ej. Min utmaning innebär att jag inte skall shoppa någonting mellan den 1:a augusti och den 1:a december. Det som är undantaget är mat, hygienartiklar, presenter och upplevelser. Sedan kommer jag göra även göra undantag om det är absolut nödvändning. Exempelvis, går mina träningsskor sönder tänker jag köpa nya. För de är liksom livsnödvändiga för min överlevnad 😉 Men inga nya kläder, ingen ny inredning, inga tidningar, inga böcker. Inte den minsta lilla ljuslykta liksom.

Jag börjar där. Så får jag utvärdera i december när jag är klar. Kan tyckas vara babysteps. Man kan ju köra betydligt mer hardcore än så. Men för min del känns det viktigare att jag lyckas med min utmaning och det att det ger mig självförtroende att lyckas istället för att sätta så skyhöga mål att det blir svårt att nå dem på en gång. Mål och delmål alltså. Går detta lätt och enkelt så är ambitionen såklart att sätta ännu högre mål nästa gång.

Fyra månader köpstopp alltså. Utifrån mina egna regler. För miljön, för mitt sparkonto, för det fysiska utrymmet hemma och för att på sikt nå mina mål om ett friare liv. Vad säger du? Sugen att hänga på?

/Anna