Kärlek till din ryggrad

Trots att våra ryggrader är gjorda för, och mår bra av att både böja sig framåt , bakåt och roteras, så gör vi sällan det. Vi böjer oss förvisso ofta framåt i vår vardag och i samband med träning. Men bakåtböjningarna och rotationerna blir det ofta si och så med. De flesta av oss kan ibland känna oss stela och eländiga i ryggen men tänker ofta inte på att rörelse fungerar bättre än alla medicin i världen. Vi är bra på att styrketräna kroppen men rörelseträningen prioriterar vi ofta bort vilket leder till att vi blir stela, osmidiga och kanske till och med skadade. 

Så om vi lägger in lite mer rörlighetsträning i livet och kanske lägger lite mer fokus på just ryggraden och ger den lite mer kärlek skulle det leda till ökat fysiskt välmående (det psykiska får du lite på köpet när du prioriterar att vara i stillhet). En framåtfällning, en bakåtböjning och en rotation. Typ 3 gånger i veckan. Ge det en månad så lovar jag att du kommer uppleva ökad rörlighet och mindre stelhet. Och högs troligt även ge dig mer inspiration till rörlighets- och mobilitetsträning för resten av kroppen också. 

(Ett lite obs bara: Har du en allvarlig skada på din ryggrad så skall du såklart konsultera din läkare, fysioterapeut, naprapat eller liknande innan du gör någon förändring i din rehab)

Förslag på övningar:

En framåtfällning kan du göra på massor av olika sätt. Stående eller sittande. Om du väljer att sitta ner så lägg gärna en hopvikt filt eller liknande under rumpan (i synnerhet om du har korta och stela muskler på din baksida) så hamnar ditt bäcken i en bättre vinkel. Sitt med benen i hop eller isär. Luta dig framåt och stötta gärna upp överkroppen på kuddar eller liknande så att du kan slappna av i dina muskler. Stanna i positionen 5 minuter. Dra eller forcera inte sträckningen utan låt kroppen sjunka in i positionen i sin egen takt. Du behöver inte gå ut i ytterlägen för att det skall vara effektivt. 

Trollsländan

Även när det kommer till bakåtfällningar finns det många positioner att välja på men sfinxen eller kobran är bra övningar för att öka rörligheten i ryggraden och kan även hjälpa om du besväras av diskbukning/diskbråck.

Sfinxen är en skalad variant av kobran och som passar bättre vid begränsad rörlighet i ryggen. Gör den som känns bäst för din kropp. Vad som gäller för båda är att ta det försiktigt och inte forcera rörelsen. Låt höftpartiet vila tungt mot underlaget, sära gärna på benen för ökad balans och stabilitet.Se till att höftpartiet stannar mot underlaget och att benen är tunga. Stötta gärna upp huvudet med ett par klossar eller liknande för att undvika spänningar i nacken. Var uppmärksam så att avståendet mellan öra och axel inte krymper och du säckar ihop. Stolt hållning. Stanna 5 minuter i positionen och vila sedan liggande på magen någon minut innan du går vidare.

Sfinxen
Kobran

Att rotera ryggraden är att ge en stor portion kärlek till den. Inget gör den lika lycklig. En vanlig sidotwist är skön och enkel att utföra. Ligg på rygg och dra upp dina knän mot magen. Lägg sedan över dem åt ena sidan. Låt dina skulderblad vila mot underlaget hela tiden. Om du då inte får ner knäna skönt mot golvet så pallra upp med en kudde eller kloss, mellan eller under knäna. Armarna kan du med fördel placera i kaktusposition. Huvudet lägger du så att nacken slappnar av. Stanna 5 minuter innan du byter sida. 

Sidotwist

Svårare en så behöver det inte vara. Framåt, bakåt och roterat. Mums för ryggen!

Nytt samarbete coming up!

Mycket roligt som landar just nu för lilla företaget.

Redan nästa vecka startar vi ett superroligt samarbete! Vi kommer från och med nästa vecka ansvara för mobilityträningen på världens bästa Crossfitbox! Crossfit Borgen i Alingsås. Vi kommer varje vecka ha förmånen att få coacha massor av härliga just där. Hur roligt???

Vad är mobility då? Ja, helt enkelt en form av mobilitets- och rörlighets träning. Inom crossfiten används begreppet mobility och man brukar säga att det är en hybrid mellan crossfit och yoga. Denna form av träning har inom crossfitvärlden ökat de senaste åren just för att den är ett sådant perfekt komplement till crossfiten och andra liknande högintensivt träningsformer och sporter. Att regelbundet träna sin rörlighet och att underhålla, töja och smörja sina muskler, bindväv, leder, senor och till och med skelett är ett vinnande koncept om man vill hålla sig skadefri oavsett vilken sport man utövar.

Kombinationen visar hur träning med mycket kraft, fart och explosivitet möter stillheten och mjukheten i yogan. Rent kroppsligt märker crossfitare ofta att man behöver mycket rörlighet för att kunna utvecklas och få ut maximal effekt av träningen. Många upplever att de blir stelare i kroppen när de bara utövar crossfit, eftersom det innehåller få flexibilitetsövningar. I stort sett alla övningar är i rörelseriktningarna fram, ner och upp medan vridningar och bakåtböjningar är mindre vanligt. Mobility kompletterar crossfit i och med att den sträcker ut och mjukar upp kroppen samtidigt som den ökar rörlighet i fler riktningar.

Det här skall förstås bli sjukt roligt och spännande. Det blir ett lite annat sätt att instruera än vanliga yogaklasser och en utmaning på så sätt. Men i och med att vi båda tränar just crossfit regelbundet så är det lättare att relatera till vad just en kropp som tränar crossfit behöver! 

Peppen på den hörni!

/Anna och Matilda

November- när det gråaste är som gråast

För mig är november en av de två tuffaste månaderna på året. Känslan av av att dygnet runt vara insvept i en tung, kall och blöt yllefilt är liksom förlamande. Mörkret sänker sig tidigare och tidigare på eftermiddagarna och sommaren, med dess ljus och värme, känns som allra mest avlägset. 

I november behöver jag således all hjälp jag kan få för att inte deppa ihop och för att inte bli kvar inomhus i värmen hela dagarna. Jag behöver vara extra snäll mot mig själv och ironiskt nog innebär det faktiskt att tvinga mig själv till vissa saker som jag känner ett enormt motstånd inför.

Tillexempel… I november när jag är som mest frusen och tröttast, då frambringar jag all min ork för att faktiskt laga ordentligt med mat. Färggrann, fullproppad med vitaminer, fibrer och näringsämnen. Mat man blir glad över, får energi av. När kroppen skriker efter comfortfood i form av hämtpizza eller annan slabbig mat som bara förstärker känslan av tyngd (inte tusan blir man piggare av att äta en pizza liksom) så försöker jag att göra tvärt om. Jag försöker ge mig själv det jag mår bäst av. Det här kräver väldigt mycket självkontroll och det är inte jag lyckas hela tiden. Men att tänka att all näring jag stoppar i mig gör underverk mot tröttheten och färglösheten i livet just nu brukar ändå motivera mig. 

Ett annat exempel… Jag fortsätter träna fast jag helst bara vill ligga kvar hemma på soffan istället. Kanske inte lika många pass som under sommarhalvåret eftersom det är tydligt att kroppen ändå behöver mer återhämtning och vila under vinterhalvåret. Just därför försöker jag att inte fylla almanackan lika mycket under vintern som under sommaren. Allt tar lite längre tid, är lite trögare och då får det vara så helt enkelt. Men att träna ordentliga pass så att jag blir svettig fast det tar emot att ge sig ut i mörkret och kylan för att cykla iväg till träningen är ett måste. Det hjälper mig att sova bättre på natten och endorfinkickarna det ger är livsnödvändiga såhär års.

Men nu är det tack och lov bara en vecka kvar av en av årets mest utmanande månader (februari är den andra). Och det ser ut som om jag har överlevt i år igen 😉

/Anna

Vilken typ av träning blir du glad av?

Vi pratar ju mycket om hur stillhet, återhämtning och vila genom att få ta mer plats i våra dagliga liv, kan bidra till ett ökat välmående. Det är så viktigt att inte bara skynda, stressa, klämma in och skynda lite till hela tiden. Utan hitta stillheten lite oftare. Meeeen, det innebär såklart inte att vi inte skall vara aktiva. Tvärtom. Vi mår ju såklart inte bättre om vi är i stillhet hela tiden. För att nå balans så måste vi ju såklart röra på oss också. I regel behöver faktiskt de flesta träna och röra sig mer än vad de gör också. Vi behöver alltså balans mellan aktivitet och vila. Balans mellan yin och yang. 

Att vi behöver aktivitet, låta pulsen gå upp, låta hjärtat jobba och utmana våra muskler är precis lika viktigt som att hitta stunder för återhämtning för vårt välmående. Och då är tricket att hitta en träningsform som du verkligen tycker om. Som gör att du blir glad. Som utmanar dig lagom och som passar din kropp och dina behov. Det här är en utmaning för många, när motståndet över att komma iväg och träna är så stort att det inte blir av så ofta som kroppen skulle behöva för att må bra, vilket dessutom bara leder till dåligt samvete och dålig orkeslöshet. 

Hmmm, hur göra då? Ja, pröva sig fram kanske? Troligen har du någon form av ide av vilken form av träning som skulle passa dig. Kanske har du en del saker du inte behöver testa för det har du redan gjort. Jag menar, har du signat up på diverse gymkort vid flera olika tillfällen och fortfarande efter flera år inte är inne i en regelbunden träning så kanske gymträning inte roar dig såpass mycket att du prioriterar det. Och då verkar det ju fånig att gå på den en gång till. Då kanske det är läge att testa någonting annat?

För min del så är det bara en form av fysisk utmanande träning som gäller sedan drygt fem år tillbaks. Och det är crossfit. När jag hittade träningsformen så var det som att hitta hem. Den uppfyller alla mina krav. Jag blir starkare, jag får bättre flås. Träningsformen utmanar mig att bli bättre på nya saker hela tiden och bjuder på ständig variation. Inget träningspass är det andra likt. Den tvingar mig ständigt utanför min comfortzon vilket gör att jag är betydligt modigare idag än vad jag var för fem år sedan. Och. Framför allt. Det är roligt! Hela tiden. Under de här lite dryga fem åren så kanske det har varit en handfull pass som varit tråkiga. Och detta gör att motståndet att gå iväg till trängen i princip är helt eliminerat. Vilket gör att träningen blir av. Och det är ju faktiskt det allra viktigaste. 

Så vad jag vill komma till är att är du vilse i träningsdjungeln och inte vet vad du skall pröva så kan jag (vi båda faktiskt, vi tränar tillsammans Matilda och jag) varmt rekommendera crossfit! Det är rent utav något av det roligaste vi vet!

Vad tränar du? Vad har du för bästa tips att bjuda på när det kommer till att träningen faktiskt skall bli av?

/Anna

Bada kallt. Hur går det för oss?

(Alltså, jag FATTAR att riktiga vinterbadare inte kallar baden i oktober för kalla va. Meeen, jag är nybörjare och jag tycker att det är kallt. Larvigt finns det de som tycker. Det bryr jag mig mindre om. För mig är detta kallt, även om jag inser att det kommer bli betydligt kallare innan vintern är över)

Det här kommer att bli en utmaning för en sucker för värme som jag är. Men nu har vi badat mars-oktober, sonen och jag, och nu börjar vi komma in i det så smått. Förra gången vi badade, för ett par veckor sedan, var vi inte riktigt i rätt sinnesstämning (jag var frusen efter jag hade tränat, det blåste arktiska vindar och jag var rätt trött och ofokuserad) så då var det inte alls speciellt skönt. Så för mig handlade dagens bad om att få tillbaka badsjälvförtroendet igen. 

För. Det handlar om fokus och om att ha kontroll över andetaget. Och om att ha bestämt sig såklart. Det värsta är stunden från det att kläderna åker av tills man är nere under vattenytan. Väl där är det bara att andas sig igenom det. 

Sedan kommer belöningen så fort du kliver upp. Blodcirkulationen ökar och man kan riktigt känna hur blodet ruschar runt i kroppen! Värmen sprider sig och endorfinerna bidrar till värsta lyckoruset! Det är så värt det! Och kicken sitter i i flera timmar. Sinnet känns liksom klarare och mjukare på en och samma gång. Och såklart att självförtroendet ökar när man lyckas hålla fokus och stanna kvar i det kalla när kroppen inte vill något hellre än att kliva (RUSA) upp igen. Mindfulness, mental träning, pranayama, kalla det vad du vill. Det fungerar och det är helt fantastiskt! 

Dagens bad var vårat andra i oktober och det gjorde oss verkligen helt höga och lyckliga. Så jag skulle nog ändå säga att vi återfann vårt badsjälvförtroendet idag. Och det var ju nice, eftersom vi har november-mars framför oss. Det är framöver som det kommer att bli en utmaning på riktigt! Det är jag inte dummare än att jag förstår 😉

/Anna

Vad jag har svårast att hantera med utmattningen

Det här skulle kunna bli väldens längsta blogginlägg för såklart det finns TUSEN saker som är svåra att hantera med en utmattning. Hela världen rasar ju och att kropp och hjärna som går från 100 knyck till typ tvärstopp är ju naturligtvis en jättekris som det är. Men jag skall ändå ge mig på att försöka lista de 5 saker som har varit min största utmaning sedan jag blev sjuk i våras. 

Acceptansen

Att acceptera att jag inte orkar det jag brukar göra, att de kognitiva förmågorna inte fungerar som vanligt är en oerhörd sorg och utmaning. Att behöva ligga och glo i taket när jag helst av allt vill gå och lyfta tunga skivstänger till exempel. Man kan ju bli deprimerad för mindre… Först var jag arg och frustrerad, men nu blir jag oftast ledsen för att jag inte orkar det jag vill och för att min hjärna inte fungerar som den gjort tidigare. 

Självbilden

För mig rasade hela självförtroendet och därmed hela min självbild när jag inte längre mäktade med att leva upp de krav som jag upplevde att min arbetsgivare ställde på mig. Jag upplever själv att jag kan jobba rätt snabbt och effektivt, utan att för den delen kompromissa med kvaliteten i mitt arbete. Dessutom tycker jag själv att  förmågan till att jobba organiserat och strukturerat är lite av min paradgren. Men att inte få ihop ekvationen fick mig att börja tvivla på min egen förmåga och när väl de negativa tankarna började snurra fanns det ingen stopp på det. Helt plötsligt hittade jag BARA fel på mig själv. Irrationella tankar, jag vet, men det var svårt att hejda när de väl fick fäste.

Gas och Broms

Hela tiden gör jag det. Gasar för mycket, fast jag inte fattar det förrän det blir tvärstopp. Jag får för mig att jag genom att ha ett betydligt långsammare tempo än vad jag hade innan utmattningen gör tillräckligt. Att det skall räcka med ett lugnare grundtemat. Men jag gör missbedömningar så gott som dagligen fortfarande. Och min läkare säger att jag måste lära mig lyssna på kroppens signaler. Men när min kropp säger till, då är det redan försent. Då är det tvärbroms och krasch som gäller. Oerhört frustrerande. Om jag bara lyckades hitta balansen mellan gas och broms lite bättre skulle jag ju slippa ryckigheten som tvärbromsandet innebär. 

Att be om hjälp och erkänna sig svag

Men ärligt. Hur svårt? Har man bilden av sig själv att man orkar vad som helst. Att man är självständig, stark och klarar av de flesta utmaningar. Både på jobbet och privat. Då är det tusan inte lätt att släppa ner garden, erkänna att orken inte räcker och att man faktiskt behöver rätt mycket hjälp och stöd för att palla med livet. Det här kämpar jag med hela tiden. Och varje gång jag faktiskt ber om hjälp så känner jag mitt rätt värdelös, trots att det enda jag gör är att faktiskt ta ansvar för min egen hälsa. Det här är svårt och hänger också såklart ihop med den stukade självbilden.

Energilöshet, pepp och rastlöshet

Det här en ekvation som jag fortfarande inte löst. Energin i kroppen är lägre än lägst men peppen är det långt i från. Jag vill SÅÅÅ mycket, det är så mycket som jag känner mig sugen och passionerat peppig inför. Och att inte ha ork nog att göra ens en liten del av det bidrar till en rastlöshet som jag har svårt att hantera. Dessutom. Om jag då faktiskt lyssnar på kroppen och vilar så mycket jag behöver och inte gör några kuliga saker. Då kommer det genast depressiva symtom. Jag känner mig ledsen, håglös och nedstämd. Och där mina vänner, där vill jag inte hamna. Då bryter jag, gör roliga saker fast jag inte orkar, tar tvärstopp och så är spiralen igång igen…

Inser att det här kanske inte blev så himmelens upplyftande. Men jag tänker att om jag delar med mig av mina erfarenheter så kanske det leder till att någon av er där ute känner mindre ensamhet i den känslan om ni delar den med mig. När livet krisar såhär blir man liksom lite hudlös och alla känslorna ligger utanpå kroppen. Och att då känna att man inte är ensam utan det finns andra som bekräftar den känslan har iallafall för mig varit jätteviktigt och värdefullt. 

/Anna

Vad gör man om sömnen fakkar upp?


De allra flesta har nog någon gång i livet upplevt en sömnlös natt på grund av stress eller oro och det är jobbigt att inte kunna sova några nätter, men det är inte så farligt rent hälsomässigt. En eller ett par nätters dålig sömn tar kroppen igen kommande nätter. Men om sömnsvårigheterna håller i sig är det viktigt att fundera över orsakerna så snart som möjligt eftersom det kan bli svårare att komma tillrätta med sömnbesvären ju längre tiden går. 

En bra sömn är en viktig del i den sammanlagda hälsobalansen. Under tiden vi sover får kroppen och hjärnan en chans återhämta sig och att sortera alla intryck vi utsätter den för under dagen. Ny kunskap bearbetas och minnet lagras. Kroppen varvar ner, blodtryck, puls och andningsfrekvens sjunker. Även hormonsystemet regleras medan vi sover, till exempel minskar stresshormonerna i kroppen och immunförsvaret aktiveras, och hos växande barn bildas tillväxthormonerna nattetid. Även hjärt- och lungsystemet och matsmältningssystemet återhämtar sig när vi sover. 

Vad göra då? När du ligger där, natt efter natt och timme efter timme och vrider och vänder dig i sängen? Jo, först och främst. Få INTE PANIK. Paniken över att du inte sover ger bara ett stresspåslag och ligger du och stressar upp dig över att du inte kan sova så kommer du definitivt inte kunna göra det heller. Det är viktigt att komma ihåg att sömnen alltid kommer i kapp, för eller senare. Sömnen är en reflex och tillslut kommer du att somna, det är ju oundvikligt. Men samtidigt, visar forskning att redan efter en natt utan ordentligt med sömn så blir vi mer impulsiva, känsligare och ibland även ångestfyllda. Så det är klart att vi vill sova. 

Och. Det finns mängder av konkreta tips för att främja sömnen och vill man fördjupa sig så finns det massor av litteratur i ämnet. Fast först och främst handlar det såklart att hitta orsaken till att sömnen inte fungerar OCH att agera på det. För om jag nu sover dåligt och vill sova bra. Hur stor är då min motivation att göra de förändringar som krävs för att jag skall kunna sova bra igen? Motivationen måste växa fram inifrån för att leda till en förändring som håller i längden. Så identifiera vad din störda sömn kan beror på och agera sedan på detta. 

Vad många kanske inte tänker på är hur mycket vår inbyggda naturliga dygnsrytm betyder för en bra sömnkvalite. Hur tråkigt det än låter. Det bor en Skalman i oss allihopa och hur vi än försöker förneka det så har vi en inneboende ät- och sovklocka. Det går inte att komma ifrån att vi är biologiskt programmerade att vara vakna och aktiva när det är varmt och ljust och att vila när det är kyligare och mörkt och därför skall vi inte underskatta vikten av regelbundna sovtider. Så att varva ner för kvällen när det börjar bli mörkt ute och sedan vara ute och aktiv i dagsljus är faktiskt jätteviktigt. Och det gäller oss alla. Den inneboende dygnsrytmen är ingenting vi kan styra. Vi har inte bara lättare att somna om vi utsätts för dagsljus på dagen utan detta leder även till att djupsömnen blir bättre. Sömn är en produkt av det du gör hela dygnet och en vettig dygnsrytm är avgörande för att få en tillfredställande sömn genom livet. Dygnsrytmen påverkas av ljus och temperatur. Det är därför det oftast är lättare att sova när det är svalare i sovrummet än i övriga bostaden. Och anledningen att vi skall varva ner utan starka ljuskällor (skärmar till exempel) innan det är dags att gå och lägga oss. 

Nu är inte en vettig dygnsrytm svaret på alla sömnsvårigheter. Men det är definitivt en ände att börja i. Sedan finns det mängder av andra saker som påverkar vår sömn och som kan hjälpa oss på traven. Men det tar vi en annan gång. Vi börjar här 🙂

/Anna

Bada kallt? Eru inte riktigt klok…

Att kalla bad har seglat upp som en riktig hälsotrend de senaste åren har nog inte undgått något. Det finns ju de som badat kallt året om i många, många år och de tycker säker det är larvigt att det nu helt plötsligt lanseras som någonting nytt och trendigt, för själva upptäckte de ju att de kalla baden var bra för länge, länge sedan.

Och jag gillar verkligen också tanken på att bada kallt. Men jag skall också tillägga att min egen erfarenhet är något begränsad. För hur funkar det egentligen om man som jag AVSKYR allt som har med kyla att göra? Svar: Det vet jag inte än. För jag har inte lyckats få till något riktigt regelbundet kallbadande ännu. Men jag vill! I år badade jag första gången i mars och min första målsättning är att jag åtminstone skall bada en gång i månaden hela året. Gärna mer såklart. Men är det fruktansvärt fram i vinter så tänker jag inte tvinga mig själv. Förhoppningen är ju såklart att jag skall gilla det så mycket så att jag VILL bada oftare. Men ja, ni fattar 😉

Det finns faktiskt en hel del forskningsstudier som visar på diverse hälsofördelar med att bada kallt såsom sänkt blodtryck och stärkt immunförsvar. Men kalla bad kan även minska smärta och oro. Dessutom har det även visat sig att personer som badar kallt regelbundet sover bättre. Och vem vill inte dra nytta av det så säg? Dock skall tilläggas att de studier som gjorts har visat på tydligast hälsofördelar när man badar kallt 4-7 gånger i veckan.

Tack och lov har jag min son med mig på galenskaperna. Det är ju onekligen lättare att peppa varandra om man är två. Så just nu har vi som projekt att vänja oss vid vad komma skall med att duscha kallt. Det är ju inte så ruskigt kallt i sjön än så utomhusbaden är ju faktiskt rätt okej fortfarande. Så kalla duschar there is. På med det kallaste och försöka uthärda så länge som möjligt. (Klarade dryga 30 sekunder idag). Och trots att vi bara gjort detta några veckor så märker vi båda att vi långsamt kan öka tiden och att det dessutom inte känns riiiiiktigt lika fruktansvärt kallt längre.

Tricket för mig är att ha fullt fokus på mitt andetag. Andas in och ut genom näsan (så att ingen onödig kroppsvärme släpps ut genom munnen). Långa djupa, mjuka andetag gör mig fullt närvarande och avslappnad och ger mig bättre förutsättningar att klara kylan.

Varför utsätta sig för detta knäppa nu då? Hälsofördelarna, helt klart. OCH den helt fantastiska känslan i kroppen efteråt. Först värsta endorfinkicken när blodcirkulationen rusar igång. Och efter en stund, när den sköna avslappningen sprider sig i hela kroppen. Det är verkligen magiskt! Så därför vill jag lära mig detta. För att det är njutningsfullt. Och jag tror verkligen att min hälsa kommer må bra av det.

Och nu undrar jag såklart om det är någon annan som är sugen att hänga på? Kanske vi kan göra det till en gemensam grej? Baddejt en gång i månaden hela året? Vad säger ni om det? Någon som är sugen?

/Anna

Min kropp, mitt tempel

Är du, precis som jag, en person som inte ens kan räkna de timmar du under din livstid har lagt ner på att kritisera din egen kropp. Som har hoppat upp och ner på vågen och definierat dit eget värde beroende på siffran den visar för dagen. Har du känt skam för att du ätit för mycket och haft ångest när du stått i ett provrum för att pröva kläder. Jag tror inte att du och jag är själva om det. Tvärtom så tror jag att många, de allra flesta rent utav, kan känna igen sig i det. Vi är så ängsliga i våra kroppar och låter stor del av vår självkänsla byggas på hur den ser ut. Många gånger har jag undrat vad det är jag och vi håller på med. Är inte livet för kort för att lägga energi på trivialiteter som hur våra kroppar ser ut. Huvudsaken är väl att de funkar som de ska och är hälsosamma? Det har ju inte alltid något samband med hur de ser ut. Eller hur? Resten är ju bara någonting vi själva har hittat på. Det här är vackert och estetiskt, det här tyder på självkontroll och så vidare, det finns ju bara i våra huvuden. Rent nonsens alltså.

Men hur svårt är det inte att utmana den normen? Det vi har blivit drillade med enda sedan vi var små. Själv jobbar jag på det hela tiden men det är verkligen ”work in progress”. Vissa dagar är det ärligt talat skitsvårt. Fast med tiden tycker jag nog ändå att det går lättare. Upplever att med åren så minskar ängsligheten allt oftare och istället ersätts den mer och mer av en känsla av tacksamhet. Tacksamhet över att ha en kropp som fungerar rätt bra trots allt. Som har burit tre barn. Och som orkar rätt mycket, är rätt stark, är förhållande frisk och låter mig uppleva roliga saker. Och detta leder ju såklart inte bara till ökat välmående utan framförallt en hissnande frihetskänsla. Helt plötsligt sätter jag inte samma begränsningar för mig själv. Och jag ser på mig själv med lite mer kärlek och respekt.

Och det mina vänner är rätt fint skit! Pröva’t vet jag!

/Anna