Att komma ut på havet och komma till insikt

Tillsammans har jag och min kärlek köpt en båt som vi valt att placera ute på Tjörn. Tidigare i mitt liv har jag haft en stor längtan till havet och äntligen Gick min önskan i uppfyllelse. Havet och naturen runt om är så otroligt vacker och fin. Känslan i min kropp när jag ser och känner den vackra miljön är rätt oslagbar. Solnedgångar, lukten av saltvatten, ljudet av vågorna m.m. Känslan är frihet, glädje och lugn. Känns verkligen som jag hittat min plats att vara i sommar. 

I helgen var bara jag och pojkvännen ute (utan barnen) och njöt av värmen, vi testade att puttra runt en ö samt badade mitt i det öppna havet. Känner på mig att vi kommer skapa många fina minnen tillsammans. Vad jag också ser fram emot att meditera och yoga på bryggan, båten, stranden och bergen. Det känns i hela mig att detta kommer bli en grym och härlig sommar! En bra sätt för mig att ladda batterierna och verkligen njuta av livet.

Detta med att skaffa båt har fått mig att fundera lite extra kring saker som verkligen är viktigt för mig. Jag kan nog uppleva att mina behov och viljor ofta förminskas. Detta vill jag absolut inte skylla på någon annan än mig själv. Jag tror verkligen att jag inte riktigt lyssnat på mig själv genom åren. I många fall har jag nog förminskat det som faktiskt är viktigt. Kanske har jag skämts eller tänkt att är det inte viktigt för andra så är det nog inte viktigt för mig själv heller. 

När vi kom ut till havet och båten kände jag en känslostorm av glädje och tillfredsställelse. Och att min längtan efter havet blev så uppenbar när jag väl hade det. Att lyssna mer på mig och mitt inre vill jag verkligen jobba på. Därmed blir nog meditationen en viktig del för mig i sommar, förhoppningsvis känner jag lugn och ro för att nysta i det som sker inom mig. 

//Matilda 

Shinrin yoku, skogsbad eller bara gå ut i skogen…

”Och jag sätter mig på en sten mitt i skogen och lyfter blicken. Det är något med trädkronornas vajande i vinden som är lugnande. Kanske är det samma effekt som vågornas rullande mot stranden? Oavsett vilket så låter jag mina sinnen ta över. Jag tar in det jag ser, jag hör det jag hör och jag känner de dofter som min hjärna registrerar. Tömmer hjärnan på andra oväsentligheter. Det enda som finns just här och nu är skogen och jag.” -Anna

Jag vet inte hur det är med dig. Men jag har iallafall upplevt att den pågående pandemin har bidragit till att fler människor söker sig ut i naturen. Av myndigheterna har vi fått till oss att det är säkrare att umgås utomhus och  även det faktum att vädret varit rätt skönt de senaste veckorna har gjort att steget ut i skogen blivit kortare för många av oss. Och det är ju såklart jättebra. Forskning visar nämligen tydligt att vi människor mår bättre av att tillbringa tid ute i naturen. Blodtrycket sjunker, oro minskar och välmåendet ökar. Även immunförsvaret sägs förbättras.

Jag tror att du vet vad jag pratar om. Du vet när man knatar rätt ut i skogen, kanske sätter sig på en sten eller strövar framåt i sakta mak på en smal skogsstig. Tar några djupa andetag och låter den syremättade luften fylla lungorna. Känner hur surret i huvudet saktar ner och hur sinnena öppnas. 

Kanske har du stött på uttrycken shinrin yoku eller skogsbad? Vad handlar det om egentligen? Är det inte bara att gå ut i skogen? Både ja och nej. Shinrin yoku är en japansk term som betyder ungefär ”ta in skogsatmosfären med alla sinnen” Det kan även översättas bokstavligen till ”skogsbad”  Skogsbad går ut på att ta det lugnt och ”bada” i sinnesintryck från skogen. Att inte göra så mycket, utan fokusera på att vara och att långsamt och uppmärksamt låta dofter, ljud och känselintryck lugna ner kropp och hjärna. Det finns rätt mycket forskning på hur Shinrin yoku påverkar hälsan på ett positivt sätt och trenden sprider sig mer och mer i världen. Intressant tycker jag. 

Men alldeles oavsett, vad vi än kallar det. Ut i skogen är ändå rätt bra skit 🙂

/Anna

Bada kallt. Hur går det för oss?

(Alltså, jag FATTAR att riktiga vinterbadare inte kallar baden i oktober för kalla va. Meeen, jag är nybörjare och jag tycker att det är kallt. Larvigt finns det de som tycker. Det bryr jag mig mindre om. För mig är detta kallt, även om jag inser att det kommer bli betydligt kallare innan vintern är över)

Det här kommer att bli en utmaning för en sucker för värme som jag är. Men nu har vi badat mars-oktober, sonen och jag, och nu börjar vi komma in i det så smått. Förra gången vi badade, för ett par veckor sedan, var vi inte riktigt i rätt sinnesstämning (jag var frusen efter jag hade tränat, det blåste arktiska vindar och jag var rätt trött och ofokuserad) så då var det inte alls speciellt skönt. Så för mig handlade dagens bad om att få tillbaka badsjälvförtroendet igen. 

För. Det handlar om fokus och om att ha kontroll över andetaget. Och om att ha bestämt sig såklart. Det värsta är stunden från det att kläderna åker av tills man är nere under vattenytan. Väl där är det bara att andas sig igenom det. 

Sedan kommer belöningen så fort du kliver upp. Blodcirkulationen ökar och man kan riktigt känna hur blodet ruschar runt i kroppen! Värmen sprider sig och endorfinerna bidrar till värsta lyckoruset! Det är så värt det! Och kicken sitter i i flera timmar. Sinnet känns liksom klarare och mjukare på en och samma gång. Och såklart att självförtroendet ökar när man lyckas hålla fokus och stanna kvar i det kalla när kroppen inte vill något hellre än att kliva (RUSA) upp igen. Mindfulness, mental träning, pranayama, kalla det vad du vill. Det fungerar och det är helt fantastiskt! 

Dagens bad var vårat andra i oktober och det gjorde oss verkligen helt höga och lyckliga. Så jag skulle nog ändå säga att vi återfann vårt badsjälvförtroendet idag. Och det var ju nice, eftersom vi har november-mars framför oss. Det är framöver som det kommer att bli en utmaning på riktigt! Det är jag inte dummare än att jag förstår 😉

/Anna

Bada kallt? Eru inte riktigt klok…

Att kalla bad har seglat upp som en riktig hälsotrend de senaste åren har nog inte undgått något. Det finns ju de som badat kallt året om i många, många år och de tycker säker det är larvigt att det nu helt plötsligt lanseras som någonting nytt och trendigt, för själva upptäckte de ju att de kalla baden var bra för länge, länge sedan.

Och jag gillar verkligen också tanken på att bada kallt. Men jag skall också tillägga att min egen erfarenhet är något begränsad. För hur funkar det egentligen om man som jag AVSKYR allt som har med kyla att göra? Svar: Det vet jag inte än. För jag har inte lyckats få till något riktigt regelbundet kallbadande ännu. Men jag vill! I år badade jag första gången i mars och min första målsättning är att jag åtminstone skall bada en gång i månaden hela året. Gärna mer såklart. Men är det fruktansvärt fram i vinter så tänker jag inte tvinga mig själv. Förhoppningen är ju såklart att jag skall gilla det så mycket så att jag VILL bada oftare. Men ja, ni fattar 😉

Det finns faktiskt en hel del forskningsstudier som visar på diverse hälsofördelar med att bada kallt såsom sänkt blodtryck och stärkt immunförsvar. Men kalla bad kan även minska smärta och oro. Dessutom har det även visat sig att personer som badar kallt regelbundet sover bättre. Och vem vill inte dra nytta av det så säg? Dock skall tilläggas att de studier som gjorts har visat på tydligast hälsofördelar när man badar kallt 4-7 gånger i veckan.

Tack och lov har jag min son med mig på galenskaperna. Det är ju onekligen lättare att peppa varandra om man är två. Så just nu har vi som projekt att vänja oss vid vad komma skall med att duscha kallt. Det är ju inte så ruskigt kallt i sjön än så utomhusbaden är ju faktiskt rätt okej fortfarande. Så kalla duschar there is. På med det kallaste och försöka uthärda så länge som möjligt. (Klarade dryga 30 sekunder idag). Och trots att vi bara gjort detta några veckor så märker vi båda att vi långsamt kan öka tiden och att det dessutom inte känns riiiiiktigt lika fruktansvärt kallt längre.

Tricket för mig är att ha fullt fokus på mitt andetag. Andas in och ut genom näsan (så att ingen onödig kroppsvärme släpps ut genom munnen). Långa djupa, mjuka andetag gör mig fullt närvarande och avslappnad och ger mig bättre förutsättningar att klara kylan.

Varför utsätta sig för detta knäppa nu då? Hälsofördelarna, helt klart. OCH den helt fantastiska känslan i kroppen efteråt. Först värsta endorfinkicken när blodcirkulationen rusar igång. Och efter en stund, när den sköna avslappningen sprider sig i hela kroppen. Det är verkligen magiskt! Så därför vill jag lära mig detta. För att det är njutningsfullt. Och jag tror verkligen att min hälsa kommer må bra av det.

Och nu undrar jag såklart om det är någon annan som är sugen att hänga på? Kanske vi kan göra det till en gemensam grej? Baddejt en gång i månaden hela året? Vad säger ni om det? Någon som är sugen?

/Anna

Att glo på trädtopparna en stund

Efter bara ett par minuter i skogen känner jag hur andetaget hamnar rätt igen. Det blir långsammare och det blir djupare. Den syrerika luften i kombination med det mättade andetaget gör att sinnet helt plötsligt känns klarare.

Pulsen går ner och trycket över bröstet minskar. Spänningarna i käkarna som jag dragit på mig under dagen släpper så sakteliga…

Och jag sätter mig på en sten mitt i skogen och lyfter blicken. Det är något med trädkronornas vajande i vinden som är lugnande. Kanske är det samma effekt som vågornas rullande mot stranden? Oavsett vilket så låter jag mina sinnen ta över. Jag tar in det jag ser, jag hör det jag hör och jag känner de dofter som min hjärna registrerar. Tömmer hjärnan på andra oväsentligheter. Det enda som finns just här och nu är skogen och jag.

Jag skulle inte beskriva mig själv som religös i ordets vanliga bemärkelse. Men här och nu, som den lilla människan jag är mitt i allt det stora, kan jag nog till viss del förstå vad religon handlar om. Här finns någonting som är så mycket större än mig själv, som griper tag i mig och som på sätt och vis påvisar om hur liten jag är, men samtidigt ger mig möjlighet att hitta sinnesro och själslig styrka.

Det behövs ingen längre stund för att landa i mig själv igen. Känna att de spänningar kroppen bär på släpper. Jag är inne i en period där jag trappar upp min arbetstid och minskar på min sjukskrivning. Och det är jag ju såklart glad över. Att jag är på väg tillbaka på riktigt. Det går stegvis och i samråd med läkare och försäkringskassa. Men just nu är det rätt tufft. Typ 1 steg fram och 2 tillbaka. Men min läkare säger att det är så det skall vara. Att jag skall ha tillförsikt. Så jag försöker ha det. Och jag övar på acceptansen över att det är tufft och motigt. Och försöker lita på att jag är på väg åt rätt håll.

Så idag är jag ändå glad över att jag orkade promenera ut till närmaste sten och glo på trädtopparna en liten stund när jag kom hem från jobbet. Det kommer jag skriva ner i min tacksamhetsdagbok ikväll innan jag går och lägger mig.

/Anna

Att se det magiska i livet

Jag vet inte om det kommer med åldern, men jag märker att desto äldre jag blir så har jag lättare att faktiskt se vilken magi livet bjuder på. Att som igår kväll få glida (nåja, en hel del vingel var det kanske) fram på ett stilla hav medan solen seglade ner mot horisonten det var så hänförande att det nästan var svårt att ta in. Och om inte det är magi så vet jag inte vad.

Att se och njuta av det magiska som livet serverar oss handlar så mycket om närvaro och att lyfta blicken. Att upptäcka hur storheten gömmer sig i det lilla. Uppmärksamma vad som uppenbarar sig precis framför ögonen och öppna upp sinnet för njutningen. Jag tror inte att det är så mycket svårare än så egentligen. För mig har yogan varit helt avgörande för min förmåga att vara mindful och närvarande och det är jag innerligt tacksam för. För att uppleva det magiska i livet är för mig verkligen en väg mot sinnesro, lycka och harmoni. Stunden igår med näsan mot solnedgången kommer jag stoppa in i hjärtat och leva på länge, länge…

Upplever du de magiska stunderna i livet som betydelsefulla?

/Anna

Leva närmare naturen

För ungefär ett år sedan var jag med på en guidad meditation där syftet var att hitta våra dolda drömmar i livet. Det där som vi kanske inte redan tänkt på. Något nytt, som legat gömt. Direkt när meditationen var klar skulle vi skriva ner en mening, den första som dök upp i medvetandet. Jag skrev och blev lite förvånad när jag läste vad jag skrivit:

Att få leva mitt liv i balans, nära naturen, tillsammans med dig…

Den var jag inte direkt beredd på. Det är klart att jag alltid har uppskattat naturen, men jag har inte förstått hur viktig den är för mina drömmar och mitt välmående. Så sedan dess har jag försökt bejaka min önskan och börjat lära känna naturen sådär på riktigt. Att se den och att känna den. Att förstå den. Det kanske låter flummigt, men det har gjort så mycket för mitt välmående. Att gå ut i skogen och tanka syre. Att sätta sig vid en sjö och insupa storheten i allt det blå. Att krama ett träd…

Så helt i linje med det så gjorde jag någonting förra veckan som jag aldrig gjort tidigare. Jag valde bort sol- och bad semester till förmån för en vecka i fjällvärlden. Och även om vädret kanske inte visade sig från sin bästa sida så var det några härliga dagar. Och jisses vad energi det gav. Efter en extremt utmanande vinter och vår med alldeles för låg energi så var det en underbar känsla. Att varva ner huvudet och bara låta fötterna göra jobbet. Trampa på med ena foten framför den andra, i tystnad. Det gör mycket för oxytocinnivåerna i kroppen.

Forskning visar tydligt att vi människor mår bättre av att tillbringa tid ute i naturen. Blodtrycket sjunker, oro minskar och välmåendet ökar. Kanske att det kan inspirera till mer utomhusvistelse för fler än mig?

Lär återkomma i ämnet!

/Anna