Men vems är felet egentligen?

Att den stressrelaterade ohälsan bara ökar och ökar är inget nytt. Och du som hänger här med oss har troligen någon form av erfarenhet av detta. Jag menar hela vår affärside är ju att dela med oss av verktyg och strategier för att förebygga ohälsa alternativt hitta tillbaka till ett mer balanserat liv där stillheten tillåts ta större plats än stressen. Så troligen har du ganska bra koll. På vad långvarig stress utan återhämtning gör med oss. Och troligen gör du vad du kan själv för att må så bra som möjligt. Du prövar olika tekniker, du andas, du är ute i naturen och du övar på att meditera. Precis som vi gör. Vi försöker hela tiden göra det vi kan för att inte duka under för stress, press och krav.

Men ibland måste vi också ransaka oss själva. Ja, det finns verkligen mängder av strategier vi kan använda oss av och de flesta funkar alldeles utmärkt. Menmenmen… Att BARA prata om vad vi själva kan göra leder till att vi enbart fokuserar på stressrelaterad ohälsa som ett individproblem. Och där mina vänner har vi ju ärligt talat varesig boven eller lösningen på problemet. Så ibland, kanske lite oftare än vad vi gör, så borde vi höja blicken och titta på de samhällsstrukturer som gör att vi har hamnat, eller riskerar att hamna i en obalans som vi i värsta fall blir sjuka av.

För det är där det riktiga problemen ligger. På ett samhälle och på arbetsgivare som står bredvid och hejar på när vi driver oss själva in i utmattning eller någon annan form av ohälsa. Arbetsgivare som är beredda att offra sina medarbetare för bättre resultat, högre omsättning eller vad det nu är som driver dem. Av någon anledning så ser de oss som utbytbara och bisarrt nog tänker de så kortsiktigt att de inte kalkylerar att med sjuk personal så ökar kostnaderna. Det finns så många som vittnar om arbetsgivare som inte tar sitt ansvar, som väljer att blunda och rent utav driver på hårdare när personalen inte mår bra. Vad är det vi håller på med egentligen? Skall det vara så här? Är det värt det?

Vi lever i ett samhälle som FORTFARANDE premierar personer som driver sig själva rätt in i väggen. Vi står bredvid och hejar på. Snabbare kan du. Mer kan du. Tryck in lite till. Vi litar på dig. Det faller utan dig. Om du inte drar ditt strå till stacken så går det ut över dina arbetskamrater. Och de har redan mycket att göra. Du måste göra din del. Fortare. Fortare. Fortare….

För att sedan…

När personen i fråga inte orkar mer. Inte tar sig ur sängen. Inte hittar hem från bussen. Får sömnsvårigheter, ångest. Inte kan koncentrerar sig. Då, mina vänner, då tar vi inget ansvar längre. Utan då, kvickt som ögat, gör vi det till ett individproblem. Hen är ju inte så stresstålig, hen har ju lite för mycket hemma, hen kan inte samarbeta. Hen borde ju faktiskt hinna med sina arbetsuppgifter, hen prioriterar fel, hen är ostrukturerad. Och så vidare och så vidare… BOOM. All skuld är din egen.

Och detta får vi inte glömma. Att jo, det finns mängder av fantastiska verktyg vi kan använda för att hålla, orka och kunna hantera livsstressen bättre. Men att det ser ut som vi gör, att den stressrelaterade ohälsan ökar och vi blir sjuka beror INTE på att vi inte mediterar, andas i fyrkant, yogar, dricker gärna smoothies eller badar kallt tillräckligt mycket. Vi får aldrig göra det till ett individproblem och skuldbelägga människor som blir sjuka av stress. ALDRIG. Det lever i ett samhälle som är så strukturellt uppfuckat att vi blir sjuka. Det är där felet ligger.

/Anna

Hitta dina stilla stunder

Vi får en del frågor om det här med att vi bara pratar om behovet av stillhet hela tiden. Alla vet vi ju att det är ett stort folkhälsoproblem att vi människor faktiskt är FÖR stilla. Att vi skulle behöva röra på oss mer. Och så är det. Bara för att vi talar oss varma om hälsovinsterna av att vara mer i stillhet så menar vi verkligen INTE att vi inte skall träna och röra oss fysiskt. Tvärtom. Balansen mellan aktivitet och vila är jätteviktig. Och de positiva effekterna av att träna, flåsa, svettas och ta i är helt ovärderliga. Så när vi pratar om att vara i stillhet så syftar det främst till den själsliga stillheten.

Vad vi menar är att vi tillbringar för lite av vår tid i själslig stillhet. Det är nämligen när vi är i den själsliga stillheten vi har chans att återhämta oss. Det är inte många i dag som arbetar så hårt fysiskt att det är där den fysiska återhämtningen de behöver i första hand. (Såklart att vi behöver fysisk återhämtning också, men vi tror du förstår poängen). Vad vi ser är att de största behoven vi har är själslig återhämtning då vi har hjärnor som mer eller mindre går på högvarv 24/7. (Vi tror att det iallafall är många som skulle beskriva det så). Vi matas med intryck hela, hela, hela tiden. Vi jobbar för mycket, vi fyller våra almanackor till bredden och vi stannar aldrig upp. Vi prioriterar helt enkelt inte tid då vi gör ingenting. Då vi är i stillhet. Själslig stillhet.

Det är ju då, i just den stillheten som vi har störst möjlighet till reflektion och återhämtning. Det är då vi har chansen att stanna upp, se på oss själva, undersöka hur vi mår. Är vi på rätt spår i livet, är det någonting med oss själva som vi vill utveckla? Och så vidare. Vi menar att det är när vi är i stillhet mycket av magin i livet visar sig.

Så där har du anledningen till att vi hela tiden tjatar om stilla stunder. Att vara i själslig stillhet kan såklart även innebära att vi rör oss fysiskt samtidigt. Det är många som vittnar om meditativa joggingturer och hur de upplever total medveten närvaro när de lyfter tunga skivstänger. Och det är ju bra. Såklart. Men vi tror att vi behöver det andra också. Fysisk och själslig stillhet i kombination. Med andra ord inte att ligga i soffan (fysisk stillhet) och skrolla på telefonen samtidigt. Det är inte det vi menar med stilla stunder.

Det vi menar med stilla stunder är när du är i själslig närvaro med dig själv. Det kan vara under ett yogapass, när du går ut i skogen och sätter dig på en stubbe i skogen och stirrar på molnen. Eller det kan vara när du mediterar, gör andningsövningar på bussen eller tränar på medveten närvaro (mindfulness). Till exempel.

Och anledningen till att vi tjatar om det här hela tiden är att vi tror att detta är en stor del av nyckeln. Nyckeln till bättre välmående för oss. Vi skall inte någon sätt förminska de strukturer i vårt samhälle som orsakar ökad psykisk ohälsa, utmattning och skenande sjukskrivningar. Tvärt om. Det gör oss upprörda att vi lever i ett samhälle som genom sin struktur gör oss sjuka. Men det finns ändå saker vi kan göra själva, rätt enkelt, för att må bättre (och kanske hitta ork att slåss mot de sunkiga samhällsstrukturerna som gör oss sjuka) och vi tror att anledningarna att vi inte är mer i stillhet än vad vi är nog är flera.

  • Det är plågsamt och läskigt att vara i stillhet. Att vara i själsligt stillhet kan för många (i synnerhet om man är ovan) väcka en hel del obehag. Det är när vi är i stillhet som undanstoppade känslor och obehagliga minnen kan komma upp till ytan. Det är när vi stannar upp som dessa ges plats. Det är inte helt sällan som tårarna kan börja rinna under ett yogapass till exempel. Känslor som du tidigare tryckt undan bubblar upp och väcker obehag. Där för kan det vara nog så läskigt att stanna i stillhet. Men det är först när vi känner det vi känner som vi kan släppa taget om det på riktigt så att släppa ut istället för att fortsätta trycka undan är viktigt för vår själsliga hälsa. Man kan se de stilla stunderna som en mental ventil där man kan pysa ut det jobbiga under kontrollerade former.
  • Vi vet inte riktigt hur vi skall göra. Vi har helt enkelt inte verktygen att hitta vår stilla stunder. Och det är här vi kommer in. Vi vill hjälpa dig att hitta dina stilla stunder. Det är vår drivkraft. Vi har kunskap och erfarenheter som vi vill dela med dig.

Det här är någonting vi tillsammans med dig vill jobba mer med. Vi vill vara din stilla kompis. De som hjälper med verktyg och finns till när det är svårt och motigt men som även får vara med att dela framgångarna med dig.

Dela gärna media av dina erfarenheter eller tankar. Nu har vi stängt av kommentarsfältet när på bloggen pga alldeles på tok för mycket spam. Men ett mail eller en kommentar på FB eller ett DM på Instagram är alltid välkommet.

Kram Anna och Matilda

Är det nu förändringen sker?

Jag vet inte om du märker vad det är som är på gång. Men jag ser dagligen tecken på att någonting är påväg att förändras. Jag vet inte om det är årets Coronakris eller om det helt enkelt bara är dags, men jag ser det hända runt omkring mig.

Från att vi de senaste årtionderna sprungit fortare och fortare i livets ekorrhjul med katastrofala följder i form av stressrelaterad ohälsa ser jag nu fler och fler som börjar omvärdera livet. Många har varit permitterade under vår och sommar och har nu gått tillbaka till heltid på jobbet och även slängt sig med huvudet före in i ekorrhjulet igen. Och de gillar det inte. De protesterar. Efter att ha haft möjlighet att fylla livet med annat än arbete ett tag och också fått upp ögonen för vad livet har att erbjuda så känns det inte alls inspirerande eller härligt att börja springa i 180 knyck igen.

Många är det som balanserat på gränsen till utmattning länge, länge och som under de senaste halvåret kunnat sakta ner en smula och som nu inte vill tillbaka utan börjar omvärdera. Skall jag gå ner i arbetstid? Skall jag säga upp mig? Skall jag göra någonting helt annat med mitt liv? En del har blivit av med jobbet och även om det är en oerhörd stress i sig så är det flera som beskriver lättanden över att kunna andas igen.

Även de som har jobbat på som vanligt under Corona. Åkt till jobbet och försökt förhålla sig till distansering i kollektivtrafiken och på arbetsplatsen med varierat resultat beskriver att, nä, nu är det nog. Jag orkar inte mer. Jag vill ha mer frihet i livet. Livet är för kort för att bara springa och springa och springa…

Det här tycker jag är ett jätteintressant fenomen. Kanske jag lägger märke till det eftersom jag själv är inne i samma process? Men jag tror inte det. Jag tror helt enkelt att vi börjat få nog. Nog på att springa oss sjuka och inte hinna ta oss tid till det som gör oss glada och får oss att känna lust och flow i livet. Är det 2020 vi omvärderar våra liv. Är det nu vi inte längre går med på att offra vår hälsa pga gällande norm att den som springer fortast genom livet dör lyckligast? Är det nu vi öppnar ögonen och börjar njuta av vad livet har att erbjuda på riktigt?

/Anna

Checka in dig själv

Hur mår du där ute? Hur mår du egentligen? Sådär djupt inom dig… 

Nu har de flesta arbetat ett tag och börjat komma in i vardagslivet igen. Jag tror att det är extra lätt att tappa och glömma bort att checka in sig själv när livet drar på i ett högre tempo. Vi har vilat upp oss under sommaren och är ofta rätt taggade på att kicka igång inför hösten. Kanske upplever du ett gött flyt i tillvaron eller så har det helt åt andra hållet… Inte alls en känsla av att vara redo för hösten. Hur som helst tror jag att både du och jag vandrar runt allt för ofta utan att stiga ur vår autopilot för att varva ner och prioritera den återhämtning vi behöver. 

Ta en stund tillsammans med dig själv… var nära dig. Lyssna inåt och se vad som försiggår i ditt sinne och kropp. Kanske kan du känna vilken känsla som finns inom dig. 

“Ibland är det så skönt att ha en egen stund, ge sig tid att känna in var man har sin grund. Man kan bara stilla vara, kanske rentav meditera. Eller upptäcka något nytt, ge sig ut och promenera. Skämma bort sig lite grann, pyssla om sin trötta kropp. Och hitta den där känslan av glädje, tro och hopp. Att väcka den där lusten som gör en kreativ. Så man känner att man lever och är nöjd med detta liv.” – Siv Andersson 

Tyckte att detta citat var passande i sammanhanget. Författaren lyfter bland annat stillheten och balansen för att hitta glädje och energi i livet. För detta missar vi många gånger. Vi gasar gasar gasar järnet ända till att det tar stopp. Vilan och återhämtningen kommer på tok för sent. När vi är alldeles för utpumpade och matta. 

Kan du hitta strategier för att känna en större balans mellan aktivitet och stillhet? Handlar det för dig om att sätta gränser, andra prioriteringar och rutiner? Eller ta tag i att schemalägga stillsamma stunder? Vi alla är olika och har olika behov så se vad du behöver mer av. Vad behöver just du för att skapa din balans för att ha/få ett gott långsiktigt välmående? Det är bara du som kan skapa din balans och ta ansvar för DITT liv. 

Se det fina som kan ske inom dig när du hittar din balans och harmoni. Se vilken glädje och kärlek du kan uppnå att känna om du bara ger dig den tid du behöver. Att känna sin inre kraft och styrka är vi alla kapabla att känna. 

Jag tror att om du bara ger dig själv tid att reflektera kommer du hitta olika lösningar för att skapa din allra bästa höst. För det är inom dig som visheten kan växa och blomstra. Så HUR mår du? 

  • Sitt eller ligg ned, se vad som känns bäst. Öppna eller slutna ögon
  • Känn ditt andetag för en stund
  • Vandra med uppmärksamheten i kroppen, från tå till topp. Lägg märke till förnimmelser, pirr och känslor. 
  • Vart vandrar tankarna iväg till. Försök att inte fastna utan föreställ dig hur tanken glider iväg som ett moln. Vad dyker upp härnäst…
  • Avsluta med att fokusera på ditt andetag en stund innan du varsamt kommer hur din stilla stund. 

Varma kramar 

// Matilda

Låt oss prata lite om våra barns behov

Många familjer har en stressad vardag där arbete, aktiviteter, läxor och hem ska hinnas med. Många föräldrar och vuxna är mer eller mindre stressade och detta smittar av sig på våra barn. Genom att ha ett fullspäckat schema har i alla fall jag väldigt svårt att hinna se mina barn och uppmärksamma deras känslor. Detta gör att jag även får svårt att vägleda dem i sina känslor. För mig blir det viktigt att då hitta mer utrymme för lugn och ro och ge tid åt det som faktiskt är viktigt. Barnen och mig själv. Ge mig själv tillåtelse att plocka bort det som inte måste göras just här och nu och bara finnas där för varandra. För mig är det otroligt viktigt att mina barn får med sig att man inte måste stressa runt som en galning  i vuxen ålder. För så känns det faktiskt ibland.

Många gånger när ett barn visar negativa känslor som ledsamhet, ilska, oro eller stress pratar vuxna ofta bort barns känslor. Jag själv upplever att det många gånger är när jag inte känner att tiden räcker till. Till exempel när man ska lämna på förskolan, handla eller står i kö. Barn testar oss vuxna för att se om vi står kvar och har öppna armar om inte så känner barn inte tillit och förtroende. Detta innebär att barn inte känner att deras känslor är tillåtna utan förbjudna. De försöker därmed att tränga bort dem. Egentligen vet vi att alla, vuxna som barn, behöver ha tillgång till alla våra känslor för att må bra.

Att hitta en balans mellan aktiviteter som är utmanande i rörelse men också i avkoppling kan vara svårt. Barn behöver naturligtvis också stimuleras i kropp och knopp av aktiviteter. Precis som för vuxna är träning och hjärngympa viktigt för välbefinnandet. Men innan och efter behöver vi också tid för nedvarvning och reflektion. Genom att dra ner på barns stress får de också förutsättningar till att koncentrera sig och utvecklas

Vissa barn har aldrig fått lära sig att stressa ner och detta riskerar att följa med dem upp i vuxen ålder. Vid bortträngda känslor kan bland annat psykiska sjukdomar och besvär visa sig. 

Hur märker man att ett barn är stressat? 

  • Svårt att hantera sina känslor. 
  • Svårt att koncentrera sig 
  • Svårt att lyssna och ta till sig det man säger 
  • Svårt att visa empati
  • Sämre självkänsla

Hur kan vi vuxna hjälpa stressade barn? 

  • Möta och bekräfta deras känslor
  • Finnas där och INTE gå därifrån när barn visar sina känslor
  • Hitta situationer av lugn och ro

Ett sätt att stimulera barn känsloliv på en trygg plats tillsammans med en vuxen de kan känna tillit till är genom yogan. På mattan finns utrymme för lugn och ro där barn kan känna och bearbeta sina känslor. Under passet kan barn få lära känna sin egen kropp och dess förnimmelser. De kan få förståelse för sina egna känslor. Kanske kan det vara nyttigt för både dig och ditt barn att ha en gemensam plats att ta det lugnt.

Håll utkik, för i kommande inlägg kommer förslag på yogaövningar du och dina barn kan göra tillsammans.

/Matilda

SOAS

Låt oss tala lite kring våra beteenden i pressade situationer. I alla fall jag upplever att jag ofta har agerat impulsivt och mycket efter mina känslor. Känner jag mig påhoppad eller kränkt så försöker jag skydda mig själv genom att ta avstånd från det obehagliga. Andra kanske är mer kvicka i munnen och slänger ur sig både det ena och det andra. Det finns många sätt att agera och ibland kanske man inte känner sig jätte stolt efteråt.

Har du hört talas om SOAS? Förkortningen står för stanna upp, observera, acceptera, släpp och/eller svara. Detta är en metod som vi tränar inom mindfulness. En väldigt effektiv och hyfsat simpel metod som hjälper oss i bland annat stressade, oros och ångestfyllda situationer. Vi kan genom denna metod få inblick i situationer som vi kan/inte kan vill/ inte vill påverka här och nu. 

Ett exempel: Ni vet när stressen känns i hela kroppen, från fingertoppar till hjärtat och halsgropen ända ner till tårna. Något händer bredvid dig och en explosion händer i kroppen. Du kanske blir ännu mer irriterad, arg eller ledsen. Ditt agerande kanske inte blir så bra och du inser efteråt att det var inte mitt bästaste drag. 

Jag vill också förtydliga att jag menar verkligen inte att detta handlar om att acceptera när en annan människa behandlar dig illa. Du ska inte behöva ta skit eller att någon sätter sig på dig. Jag tycker att man helt klart ska stå upp för sig själv och andra. DOCK finns det många situationer som stressar, oroar och får oss att älta. OCH kanske går det inte att påverka just nu. 

Genom att träna på att oftare vara mer medvetna kan vi agera mer proaktivt. Om vi dock befinner oss i vår så kallade autopilot agerar vi oftast reaktivt. Med träning kan man lära sig att observera situationen och se hur mycket som går att släppa taget om eller hur mycket som vi kan svara på, här och nu. Detta gör att vi har möjlighet att släppa på fler stress och orosmoment som vi just nu inte kan påverka. 

När en situation uppstår och du hamnar under press så kan det kännas obehagligt. Försök att stanna upp och hitta ditt andetag, kanske finns det möjlighet att lugna sinnet. Försök att observera vad som sker i dina tankar och känslor utan att agera. 

Återigen 

  • Stanna upp 
  • Observera 
  • Acceptera 
  • Svara eller Släpp taget 

/Matilda

En hållbar arbetssituation

Upplever du din arbetssituation som stressig och påfrestande i för hög grad? Att känna stress då och då är inget farligt det är en naturlig reaktion för oss människor men att vara stressad under en lång period kan tillslut göra dig sjuk. Med en lång period brukar man mena ca 6-12 månader.

För ett år sedan upplevde jag min arbetsplats som otrygg, stressig och tung. Jag sökte hjälp hos chefen men inga större förändringar skedde. Vi pratade i arbetslaget och vi tillsammans försökte förbättra miljön på avdelningen. Men vi hade för mycket motgångar. I ett år kämpade vi. Jag kände en stor frustration kring hur organisationen var uppbyggd och ilska kring att vi hade det som vi hade och jag ältade så mycket men samtidigt ville jag få det att funka. Jag tyckte ju verkligen om mitt jobb, men jag räckte inte till. Jag hade inte förutsättningarna till att lyckas. 

För två månader sedan tog det stopp. Jag hade ångest, hjärtklappning, svettningar, hade svårt att lägga saker på minnet, stunder där jag inte visste vart jag var, trött, irriterad, spänd i hela kroppen, huvudvärk, arg, ledsen, hörde inte vad folk sa och yrsel. Kroppen sa i från på så många sätt.

Idag är jag påväg tillbaka in i arbetet igen. Och skall jag vara ärlig så är livrädd samtidigt som jag har en drivkraft att bli frisk. Jag försöker vara försiktig och lyssna till min kropp. Många symtom känner jag fortfarande dagligen och min energi tar slut fort. För att bli frisk har jag hjälp av ett antal strategier som jag jobbar med varje dag, både nu under min rehab, men även i framtiden för att undvika att hamna här igen.

  • Ta pauser på en stilla plats och andas
  • Göra en sak i taget. Många bollar i luften är inget för mig
  • Prioritera det som är viktigast och lägga allt annat åt sidan
  • Återhämta mig genom stillhet, göra saker som ger energi
  • Dra ner på mina krav
  • Vara närvarande i nuet. Inte fastna i det som hände i går eller det som eventuellt händer i morgon.

Vad har du för strategier som du använder dig av för mer välmående och mindre stress på ditt arbete?

/Matilda

Enkla strategier för ökat välmående i vardagen

Vi upplever att i våra egna ekorrhjul glömmer vi ibland av oss själva. Vi tutar på och vardagsrutinerna flyter på. Från ett ställe till ett annat. Stressade och ångestfyllda blir det ibland pannkaka. Och vi tror att fler känner som vi och inte riktigt vet i vilken ände en förändring skall börja. Därför vill vi dela med oss av våra enklaste och mest basala strategier för att må oss bättre i vår vardag. Strategier som hjälper oss att få andrum och återhämtning.

Skriva

Detta kan egentligen vara allt mellan himmel och jord, du väljer själv vad som är betydelsefullt för just dig. Att skriva hjälper oss att sätta ord på våra känslor och bearbeta saker. Det har varit en viktig del för att också släppa taget om gamla surdegar. Här på bloggen skriver vi framförallt om ett viktigt ämne som vi tycker är viktigt att lyfta, för att dela vår kunskap med er, men även för oss själva. Det finns någonting meditativt med att skapa texter som är väldigt lugnande. Vi skriver också tacksamhetsdagbok dagligen båda två, samt listor i mängder. Lister för inspiration, idéer och saker vi vill göra.

Vila

Att hitta minst ett tillfälle under dagen och vika den för en stunds vila är helt magiskt! Det har blivit som en rutin för oss båda. Det ger möjlighet till att stanna upp, slappna av och få en lugn och trygg stund. Det kan vara under en rast på jobbet, på yogamattan eller i sängen. Stressigt schema och hög ljudmiljö påverkar oss massor. Att vila blir betydelsefullt för återhämtningen. Gärna flera korta stunder under dagen.

Meditera

Vi märker oerhörd skillnad på måendet när vi mediterar regelbundet. Vi får ett annat perspektiv och får tillfälle att scanna över knopp och kropp. Att meditera är långt ifrån enkelt, och självklart upplever vi detta också utmanande vissa dagar. Det kan vara svårt att hålla fokus på att vara här och nu. Det är så lätt att tankarna snurrar iväg. Men det gör verkligen inget! Märker du att du glider iväg i tanken så försökt vänligt med bestämt att rikta om ditt fokus. Vi båda är väldigt förtjusta i att rikta fokuset i meditationen på andetaget. In och ut. 

Träna

Den fysiska träningen är för många en tråkig del att välja bort. De flesta önskar nog att de var igång med träningen men orkar inte ta sig dit. Att träna Crossfit hjälper oss att pausa hjärnan. Vi kan då stänga av tankarna och oroskänslorna som snurrar runt. Det ger oss bättre förutsättningar till att fungera. Aktiv, flåsig och tung träning kan absolut vara meditativ på sitt sätt. För att inte tala om vilket härligt påslag av lyckohormoner det ger.

Äta

Att äta med jämna mellanrum gör att humöret svänger mindre. När vi är stressade kan suget på mat försämras, du kanske börjar må illa och får tvinga i dig maten. Tappar inspirationen för att laga mat eller helt enkelt prioriterar bort det. När blodsockret sjunker och energin går ner gör det att vi känner oss lättirriterade och frustrerade. Detta blir en enda ond spiral. Näringsrik och god mat ger oss bättre förutsättningar till ett gott liv. Att njuta av sin måltid och att äta den i lugn och ro är magiskt.

/Matilda och Anna

Visst gör det ont…

Att vara mitt inne i en livskris som en utmattning innebär är som att leva i en berg-och dal bana som aldrig tar slut. När man tror att åkturen börjar närma sig slutstationen, växlar tåget plötsligt och oväntat, in på ett nytt spår, med nya otäcka stup, kurvor och backar.

Nu gillar jag förvisso berg- och dal banor. Jag älskar hur det killas i magen av skräckblandad förtjusning. Att vråla rätt ut när det går nerför och vika sig dubbel av skratt av lättnad när det går uppför igen. Men… då vet man ju på förhand hur lång turen förväntas vara. Ett eller två varv på samma bana liksom.

Den här upplevelsen av att inte ha kontroll över mående och kropp är en av de allra största utmaningar jag har ställts inför i livet so far. Och skall jag vara ärlig så är jag så trött på eländet vid det här laget. Varje kväll när jag går och lägger mig så önskar jag mest av allt att nästa morgon få vakna till mitt normala pigga, glada och energiska jag igen.

Men… hur det än är. Så ser jag redan nu, fast jag fortfarande är mitt uppe i skiten, att den här resan inte kommer ta mig tillbaks till det stället där jag startade min ofrivilliga resa. Nej, jag kommer få kliva av tåget på ett helt annat ställe. Ett mycket bättre ställe. Och jag kommer inte vara samma person som jag var den dagen då allt rasade. Jag kommer att ha levlat upp. Och det kommer vara Anna 2.0 som Kliver av och som är redo för resten av livet.

För även om den här krisen är oerhört smärtsam och vissa dagar ganska nattsvart så är den oerhört utvecklande. Det ser till och med jag. Och tro det eller ej, det kan jag redan nu, fast jag har lång väg kvar, känna en stor tacksamhet över.

Jag märker hur jag mer och mer faktiskt landar i tillförsikten över att det här kommer bli bra. Det kommer till och med bli bättre <3 Som jag längtar!

/Anna

Vad jag har svårast att hantera med utmattningen

Det här skulle kunna bli väldens längsta blogginlägg för såklart det finns TUSEN saker som är svåra att hantera med en utmattning. Hela världen rasar ju och att kropp och hjärna som går från 100 knyck till typ tvärstopp är ju naturligtvis en jättekris som det är. Men jag skall ändå ge mig på att försöka lista de 5 saker som har varit min största utmaning sedan jag blev sjuk i våras. 

Acceptansen

Att acceptera att jag inte orkar det jag brukar göra, att de kognitiva förmågorna inte fungerar som vanligt är en oerhörd sorg och utmaning. Att behöva ligga och glo i taket när jag helst av allt vill gå och lyfta tunga skivstänger till exempel. Man kan ju bli deprimerad för mindre… Först var jag arg och frustrerad, men nu blir jag oftast ledsen för att jag inte orkar det jag vill och för att min hjärna inte fungerar som den gjort tidigare. 

Självbilden

För mig rasade hela självförtroendet och därmed hela min självbild när jag inte längre mäktade med att leva upp de krav som jag upplevde att min arbetsgivare ställde på mig. Jag upplever själv att jag kan jobba rätt snabbt och effektivt, utan att för den delen kompromissa med kvaliteten i mitt arbete. Dessutom tycker jag själv att  förmågan till att jobba organiserat och strukturerat är lite av min paradgren. Men att inte få ihop ekvationen fick mig att börja tvivla på min egen förmåga och när väl de negativa tankarna började snurra fanns det ingen stopp på det. Helt plötsligt hittade jag BARA fel på mig själv. Irrationella tankar, jag vet, men det var svårt att hejda när de väl fick fäste.

Gas och Broms

Hela tiden gör jag det. Gasar för mycket, fast jag inte fattar det förrän det blir tvärstopp. Jag får för mig att jag genom att ha ett betydligt långsammare tempo än vad jag hade innan utmattningen gör tillräckligt. Att det skall räcka med ett lugnare grundtemat. Men jag gör missbedömningar så gott som dagligen fortfarande. Och min läkare säger att jag måste lära mig lyssna på kroppens signaler. Men när min kropp säger till, då är det redan försent. Då är det tvärbroms och krasch som gäller. Oerhört frustrerande. Om jag bara lyckades hitta balansen mellan gas och broms lite bättre skulle jag ju slippa ryckigheten som tvärbromsandet innebär. 

Att be om hjälp och erkänna sig svag

Men ärligt. Hur svårt? Har man bilden av sig själv att man orkar vad som helst. Att man är självständig, stark och klarar av de flesta utmaningar. Både på jobbet och privat. Då är det tusan inte lätt att släppa ner garden, erkänna att orken inte räcker och att man faktiskt behöver rätt mycket hjälp och stöd för att palla med livet. Det här kämpar jag med hela tiden. Och varje gång jag faktiskt ber om hjälp så känner jag mitt rätt värdelös, trots att det enda jag gör är att faktiskt ta ansvar för min egen hälsa. Det här är svårt och hänger också såklart ihop med den stukade självbilden.

Energilöshet, pepp och rastlöshet

Det här en ekvation som jag fortfarande inte löst. Energin i kroppen är lägre än lägst men peppen är det långt i från. Jag vill SÅÅÅ mycket, det är så mycket som jag känner mig sugen och passionerat peppig inför. Och att inte ha ork nog att göra ens en liten del av det bidrar till en rastlöshet som jag har svårt att hantera. Dessutom. Om jag då faktiskt lyssnar på kroppen och vilar så mycket jag behöver och inte gör några kuliga saker. Då kommer det genast depressiva symtom. Jag känner mig ledsen, håglös och nedstämd. Och där mina vänner, där vill jag inte hamna. Då bryter jag, gör roliga saker fast jag inte orkar, tar tvärstopp och så är spiralen igång igen…

Inser att det här kanske inte blev så himmelens upplyftande. Men jag tänker att om jag delar med mig av mina erfarenheter så kanske det leder till att någon av er där ute känner mindre ensamhet i den känslan om ni delar den med mig. När livet krisar såhär blir man liksom lite hudlös och alla känslorna ligger utanpå kroppen. Och att då känna att man inte är ensam utan det finns andra som bekräftar den känslan har iallafall för mig varit jätteviktigt och värdefullt. 

/Anna