Är det nu förändringen sker?

Jag vet inte om du märker vad det är som är på gång. Men jag ser dagligen tecken på att någonting är påväg att förändras. Jag vet inte om det är årets Coronakris eller om det helt enkelt bara är dags, men jag ser det hända runt omkring mig.

Från att vi de senaste årtionderna sprungit fortare och fortare i livets ekorrhjul med katastrofala följder i form av stressrelaterad ohälsa ser jag nu fler och fler som börjar omvärdera livet. Många har varit permitterade under vår och sommar och har nu gått tillbaka till heltid på jobbet och även slängt sig med huvudet före in i ekorrhjulet igen. Och de gillar det inte. De protesterar. Efter att ha haft möjlighet att fylla livet med annat än arbete ett tag och också fått upp ögonen för vad livet har att erbjuda så känns det inte alls inspirerande eller härligt att börja springa i 180 knyck igen.

Många är det som balanserat på gränsen till utmattning länge, länge och som under de senaste halvåret kunnat sakta ner en smula och som nu inte vill tillbaka utan börjar omvärdera. Skall jag gå ner i arbetstid? Skall jag säga upp mig? Skall jag göra någonting helt annat med mitt liv? En del har blivit av med jobbet och även om det är en oerhörd stress i sig så är det flera som beskriver lättanden över att kunna andas igen.

Även de som har jobbat på som vanligt under Corona. Åkt till jobbet och försökt förhålla sig till distansering i kollektivtrafiken och på arbetsplatsen med varierat resultat beskriver att, nä, nu är det nog. Jag orkar inte mer. Jag vill ha mer frihet i livet. Livet är för kort för att bara springa och springa och springa…

Det här tycker jag är ett jätteintressant fenomen. Kanske jag lägger märke till det eftersom jag själv är inne i samma process? Men jag tror inte det. Jag tror helt enkelt att vi börjat få nog. Nog på att springa oss sjuka och inte hinna ta oss tid till det som gör oss glada och får oss att känna lust och flow i livet. Är det 2020 vi omvärderar våra liv. Är det nu vi inte längre går med på att offra vår hälsa pga gällande norm att den som springer fortast genom livet dör lyckligast? Är det nu vi öppnar ögonen och börjar njuta av vad livet har att erbjuda på riktigt?

/Anna

Ta chansen

Kanske har du semester just nu. Kanske får du lov att vänta på välförtjänt ledighet ett tag till. Men oavsett så hoppas jag att du känner att livet kanske saktar ner en smula. Efter en konstig vinter och vår behöver många av oss tid för reflektion och återhämtning. Jag hoppas att du känner att du kan prioritera dig själv och ditt eget mående. Känna efter vad du behöver och ta dig tid att ge dig själv just det.

Kanske är det nu som du skall försöka införa en vana som ökar ditt välmående. Hitta din stilla stund. Kanske en ny morgonrutin som hjälper dig att få en lugn och fin start på dagen även sedan under mörka, trötta vintern. Kanske är det träning, sömnen eller kosten du vill få ordning på. Eller är det det ditt inre som behöver boostas. Ändra tankebanor, släppa kraven på prestation. Eller helt enkelt börja tänka lite mer snälla tankar om dig själv? 

Oavsett. Se om du kan ta dig en stund i lugn och ro och klura ut vilka behov du har. Eller rättare sagt, tänk inte för mycket. Se om du kan KÄNNA vilka behov du har. Vi är ofta sjukt duktiga på att tänka och analysera med kanske inte lika bra på att lyssna på våra känslor. Våra behov. Kroppens behov. Och själens. 

Ta fram en bok och skriv ner om du vill. Skriv ner vad du vill ha ut av den här sommaren. På riktigt. Kanske inte alla tusen saker du vill uppleva i första hand. Utan vad du behöver. Din kropp och din själ. Låt den här sommaren gå till återhämtning och vila. För såhär är det. Det är när vi är stilla de magiska sakerna händer. Det är när vi låter bruset tystna allt klarnar. Det är i tystnad och stillhet vår kreativitet ökar. Lusten kommer tillbaka. Peppen kommer tillbaka. 

”Be aware of the magic that lives in the stillness -Studio Stilla

Kram Anna

Att komma ut på havet och komma till insikt

Tillsammans har jag och min kärlek köpt en båt som vi valt att placera ute på Tjörn. Tidigare i mitt liv har jag haft en stor längtan till havet och äntligen Gick min önskan i uppfyllelse. Havet och naturen runt om är så otroligt vacker och fin. Känslan i min kropp när jag ser och känner den vackra miljön är rätt oslagbar. Solnedgångar, lukten av saltvatten, ljudet av vågorna m.m. Känslan är frihet, glädje och lugn. Känns verkligen som jag hittat min plats att vara i sommar. 

I helgen var bara jag och pojkvännen ute (utan barnen) och njöt av värmen, vi testade att puttra runt en ö samt badade mitt i det öppna havet. Känner på mig att vi kommer skapa många fina minnen tillsammans. Vad jag också ser fram emot att meditera och yoga på bryggan, båten, stranden och bergen. Det känns i hela mig att detta kommer bli en grym och härlig sommar! En bra sätt för mig att ladda batterierna och verkligen njuta av livet.

Detta med att skaffa båt har fått mig att fundera lite extra kring saker som verkligen är viktigt för mig. Jag kan nog uppleva att mina behov och viljor ofta förminskas. Detta vill jag absolut inte skylla på någon annan än mig själv. Jag tror verkligen att jag inte riktigt lyssnat på mig själv genom åren. I många fall har jag nog förminskat det som faktiskt är viktigt. Kanske har jag skämts eller tänkt att är det inte viktigt för andra så är det nog inte viktigt för mig själv heller. 

När vi kom ut till havet och båten kände jag en känslostorm av glädje och tillfredsställelse. Och att min längtan efter havet blev så uppenbar när jag väl hade det. Att lyssna mer på mig och mitt inre vill jag verkligen jobba på. Därmed blir nog meditationen en viktig del för mig i sommar, förhoppningsvis känner jag lugn och ro för att nysta i det som sker inom mig. 

//Matilda 

Att känna att möjligheterna är oändliga

Herregud, jag har sagt upp mig. Om en månad har jag inget jobb längre. Egentligen borde jag känna stress och oro inför det faktum att jag inte vet hur jag skall försörja mig efter semestern. Eller semester och semester. Har man ens det när man inte har något jobb?

Det här mina vänner är så helt olikt mig. För jag är helt avslappnad inför detta faktum. Jag har ju egentligen vetat såååå länge att jag borde byta jobb, men inte velat pga sjukt roliga arbetsuppgifter. Arbetsmiljön har varit kass de senaste åren, men på alla andra sätt så har det varit mitt drömjobb. Så jag har kämpat med näbbar och klor för att hålla mig kvar. De perioder jag faktiskt seriöst har funderat på att byta har jag inte hittat några andra roliga jobb att söka. För att ha ett roligt och meningsfullt arbete är såååå viktigt för mig.

Men nu står jag här. Sa upp mig, skall sluta om en månad. Och känner mig helt cool. (Inser att den känslan inte kommer hålla i sig om jag inte hittar ett sätt att försörja mig snart, hehe) Men just nu njuter jag av känslan att möjligheterna är oändliga. Jag är fri att göra VAD JAG VILL!

Men jag är helt klart öppen för idéer. Det är inte utan att det känns rätt spännande vad det skall bli av mig i den här världen 😉

Så hit me! Vad skall jag bli när jag blir stor?

/Anna

Tid för förändring

Att stå inför en förändring i livet, stor som liten, självvald eller påtvingad, innebär ofta en rätt känslomässig process. Inte helt sällan av det motiga slaget. Även om förändringen i sig innebär någonting positivt så kan det ta emot att genomföra den. Vilket inte helt sällan gör att vi skjuter den framför oss, i synnerhet om det är en krånglig eller jobbig förändring (vilket dock bara leder till att det blir ännu motigare). 

Vissa av oss gillar trygghet och kanske hellre stannar på ett kasst jobb eller en i dålig relation hellre än att slänga sig ut i det otrygga. Medan andra kan nästan bli beroende av den härliga kicken som kommer av att kasta sig ut och sedan landa på båda fötterna igen. 

Själv är jag lite av båda typerna. Jag älskar kicken jag får av att kasta på mig ut, lära mig nya saker och utmana mig själv. Men samtidigt, är det någonting som tidigare fått mig att må bra, men som inte längre gör det, så krävs det ofta en lång startsträcka för mig att släppa taget.

Så nu är saken den att jag tillslut har lyckats ta mod till mig att säga upp mig från min fasta tjänst. Mitt jobb som jag har älskat så länge. Jobbet som var mitt drömjobb och jag var så lycklig när jag fick för snart sju år sedan. Jobbet där jag fick utvecklas, som var meningsfullt, där jag fick frihet att styra, strukturera och organisera själv. Men samtidigt även jobbet som jag tillslut blev sjuk av och där jag i framtiden inte ges möjlighet till en hållbar arbetssituation. Fast eftersom jag älskade det så länge så gjorde det extra ont att släppa taget och att acceptera att en förändring var nödvändig. 

Det var en process som säkert behövde ta lite tid. Men nu är jag här och även om jag fortfarande är ledsen över att behöva göra den här förändringen så är jag till hundra procent säker på att den är rätt OCH jag är även spänd och förväntansfull inför den. Så utan tvekan kan en förändring helt klart väcka en del ambivalens.

Så nu då? Nu står jag här och frågar mig. Vad skall jag nu göra med mitt liv, vart finns en plats för mig? Hissnande men samtidigt härligt och roligt och spännande. Och med en betydligt större dos tillförsikt än vad jag hade förväntat mig. Läskigt javisst, men inte så läskigt som jag trodde innan jag vågade ta beslutet. Om vi nu bortser från det mest uppenbara att jag står utan försörjning om några månader så är det en rätt nice känsla. Lite som en blankt blad. Lite som att jag har återtagit makten över mitt eget liv, över min framtid. Jag kan göra lite vad jag vill. Jag är fri. Jag kan andas. Det är en plågsam process men kan ångrar det inte en sekund…

/Anna

SOAS

Låt oss tala lite kring våra beteenden i pressade situationer. I alla fall jag upplever att jag ofta har agerat impulsivt och mycket efter mina känslor. Känner jag mig påhoppad eller kränkt så försöker jag skydda mig själv genom att ta avstånd från det obehagliga. Andra kanske är mer kvicka i munnen och slänger ur sig både det ena och det andra. Det finns många sätt att agera och ibland kanske man inte känner sig jätte stolt efteråt.

Har du hört talas om SOAS? Förkortningen står för stanna upp, observera, acceptera, släpp och/eller svara. Detta är en metod som vi tränar inom mindfulness. En väldigt effektiv och hyfsat simpel metod som hjälper oss i bland annat stressade, oros och ångestfyllda situationer. Vi kan genom denna metod få inblick i situationer som vi kan/inte kan vill/ inte vill påverka här och nu. 

Ett exempel: Ni vet när stressen känns i hela kroppen, från fingertoppar till hjärtat och halsgropen ända ner till tårna. Något händer bredvid dig och en explosion händer i kroppen. Du kanske blir ännu mer irriterad, arg eller ledsen. Ditt agerande kanske inte blir så bra och du inser efteråt att det var inte mitt bästaste drag. 

Jag vill också förtydliga att jag menar verkligen inte att detta handlar om att acceptera när en annan människa behandlar dig illa. Du ska inte behöva ta skit eller att någon sätter sig på dig. Jag tycker att man helt klart ska stå upp för sig själv och andra. DOCK finns det många situationer som stressar, oroar och får oss att älta. OCH kanske går det inte att påverka just nu. 

Genom att träna på att oftare vara mer medvetna kan vi agera mer proaktivt. Om vi dock befinner oss i vår så kallade autopilot agerar vi oftast reaktivt. Med träning kan man lära sig att observera situationen och se hur mycket som går att släppa taget om eller hur mycket som vi kan svara på, här och nu. Detta gör att vi har möjlighet att släppa på fler stress och orosmoment som vi just nu inte kan påverka. 

När en situation uppstår och du hamnar under press så kan det kännas obehagligt. Försök att stanna upp och hitta ditt andetag, kanske finns det möjlighet att lugna sinnet. Försök att observera vad som sker i dina tankar och känslor utan att agera. 

Återigen 

  • Stanna upp 
  • Observera 
  • Acceptera 
  • Svara eller Släpp taget 

/Matilda

Odla positiva tankar

Med att “odla positiva tankar” menar jag lite som att så det där lilla fröet nu på vårkanten. Ge fröet förutsättning att växa genom att sätta det i jord, vattna och ge det solljus. På samma sätt föreställer jag mig att man kan så en liten positiv tanke, ge den kärlek och uppmärksamhet för att låta den växa och bli större och starkare.


En liten positiv tanke kan vara att du vill må bättre än vad du gör idag. Ge din tanke lite nyfiken uppmärksamhet så kan du finna vad det är du ska ge dig själv mer av. Är det att påminna dig själv att du är värdefull, att du inte är ensam eller… Vad det än må vara så tänk det och låt dig själv växa. Låt dina positiva tankar växa.


Jag skulle tro att det är omöjligt att inte tvivla på sig själv eller sin omgivning då och då. Att ibland känna ångest eller oro ingår i hur vi människor fungerar. Dock upplever jag att vi många gånger fastnar i tankebanor och negativa spiraler som inte gynnar oss. Att då istället försöka uppmärksamma de där tanke-bovarna som i längden får oss att må dåligt kan göra att vi skapar möjligheter till att så ett nytt värdefullt frö.


Förlag på positiva tankar

  • Jag är värdefull precis som jag är
  • Jag är värd allt som är bra
  • Jag får njuta
  • Jag är värd att älskas

Och vad passar sig inte bättre än nu på våren att så lite mer positiva tankar i hjärnan.

Does it make sense?

/Matilda

Hitta tillbaka till sig själv

Jag har haft en rätt intensiv vinter där jag dels kommit tillbaka från en sjukskrivning, kämpar med psykiska besvär och har stora val i livet som har en betydande roll för min framtid. Det har varit en period där jag nu landat i frågor som: Hur är jag som person? Vad gillar jag? Hur lär jag känna mig själv? Och hur vet jag vem jag är? 

Under livets gång går vi igenom många faser. Vi har exempelvis olika roller som vi går in och ut ur, vi har yrkesroller, vänskap-och familjeroller. Vi är barn, unga, vuxna och äldre. Vi går igenom många många känslor som får oss ur och i balans. Vi samlar på oss erfarenheter, kunskaper och utvecklas dagligen. Det är ju egentligen inte konstigt att man ibland undrar vem man är och hur man ska hitta tillbaka till sig själv. 

Kanske särskilt viktigt under en intensiv period i livet att ha tid att lyssna på sig själv. Det tror jag kan vara den stora nyckeln. Med det menar jag att verkligen lyssna på sina tankar och känslor. Detta kan vara i en meditation, i ett samtal med en nära vän eller med en utomstående professionell person eller kanske på en promenad i skogen. Spelar inte så stor roll i hur eller var mer än att du känner att du saktar ner, är trygg och kan öppna upp dig. Nästa steg är att fundera kring vad det är i sig själv som du undrar över. Är det dina egenskaper eller intressen? Jag rekommenderar verkligen att skriva ner det du säger eller tänker för att ha något att titta tillbaka till. Att skriva kan också göra att saker och ting blir lite klarare för en själv. Vad jag brukar fokusera på är att ösa mig själv med kärlek och var inte för hård mot mig själv! Det är inte lätt att öppna upp sig och känna efter om man inte är van och har övat. Det som du kommer fram till blir som en vägledning för dig själv och något att förhålla dig till. Kanske finns det något du vill prioritera högre, planera i så fall in detta i ditt schema. Är det något som påminner dig om vem du är men som du tappat bort på livets väg, plocka fram det igen. Detta är så klart lättare sagt än gjort men jag vet att du kan klara det! Gör det för din egna skull! Det är trots allt dig själv du ska leva med livet ut, din glädje och lycka är värd att prioritera. 

Intressen kan vara allt från att träna, laga mat, umgås med vänner, läsa böcker, måla, titta på serier eller skriva. Vad som helst där du genuint kan skratta och må bra. Dina egenskaper kan vara hur du upplever dig själv exempelvis generös, glad, entusiastisk, kreativ, ledsen, stressad… 

Genom att utforska ditt sinne kan du växa och utvecklas som person.  Du lär känna dig själv och kan börja ta ansvar för dina handlingar. Du kan röra dig framåt men också att vara nöjd med det du har och där du är. Genom att se dig själv och din omvärld, vad sker hos dig själv och vad sker i din omvärld? Hoppas jag bidragit och uppmärksammat några tankar och känslor hos dig själv.

/Matilda

Att göra bokslut för att sedan blicka framåt

Vi pratade ju en del innan 2019 riktigt var slut om att göra bokslut med det gamla, innan det var dags att sätta intention för det nya. Och jag tänkte att jag skulle berätta lite hur det gick för mig. Eftersom jag ville ha gott om tid och kunna göra detta i lugn och ro blev det inte av förrän några dagar in på det nya året. Men jag hade lagt en del tid på att fundera på det tidigare så jag kände mig pepp och redo när jag väl satte mig.

Bokslutet över 2019 tog en hel del tid. De orden som jag satte för mig själv i början av året var mod, kärlek och acceptans. De orden var helt rätt då och jag har verkligen på riktigt haft användning av dem hela året. De har många gånger guidat och peppat mig. jag är glad att jag valde de orden, de var helt rätt. 

Eftersom 2019 var rätt turbulent och utmanande (jag blev sjukskriven för utmattning i början av mars och återgick till jobbet i början av juni och har trappat upp i arbetstid sedan dess) så var det en ganska känslomässig process att göra bokslut. Men så nödvändig och medan jag skrev som en tok rann tårarna över både en och två gånger. När jag var klar så drog jag en suck av lättnad. Jag var så redo för att sätta tänderna i 2020.

Jag har flera i min närhet som är rätt föraktfulla när det kommer till det här med att sätta intentioner i livet, men för mig är det viktigt. Och att göra det på nyåret blir liksom lite extra symboliskt. Att göra bokslut och släppa gammal skit för att sedan sätta mål och blicka framåt. Det är ju som i vilken förening eller i vilket företag som helst. Verksamhetsberättelse och arbetsplan liksom. Man gör som man vill, men för mig är det ett viktigt steg i min utveckling. 

Hur gjorde jag då för att komma fram till min intention, min sankalpa, för 2020. Jo, jag fortsatte skriva. Jag började under rubriken Vad vill jag uppnå med 2020 i alla kategorier (familj, hem, vänner, jobb, företagande, pengar, hälsa, träning, näring, personlig utveckling och känslor) och fortsatte därifrån. Vilka gränser behöver jag sätta för 2020? Vilken känsla vill jag uppnå för 2020? Och så vidare. Tillslut landade jag i min intention för 2020 och slutligen i den affirmation jag kommer använda mig för att påminna mig om min intention så att jag inte kommer ur kurs.

Så. Min intention för 2020 blev såhär:

  • Att ge mig själv allt jag behöver för att nå en bättre hälsa. 
  • Att fortsätta sträva mot ett liv med mer frihet och lugn. 
  • Att lämna mer utrymme för glädje och passion.

Och den affirmation jag kommer använda mig av för att påminnas om vart det är jag skall blev:

JAG är värd allt som är bra!

Och vet ni? Det känns helt amazing. Att bena ut vart jag vill, vad som är viktigt och I vilken riktning jag skall gå. Att sätta ord på känslan som jag har i hjärtat. 2020 är året då jag själv är huvudperson i mitt eget liv och jag är värd allt som är bra.

Dela gärna med dig om du har satt någon intention kring det nya året och vad den är i så fall <3

Kram /Anna

Att njuta på vägen

“Att njuta på vägen” mot något har blivit så viktigt för mig. Har själv glömt att njuta av själva resan, har hamnat i ett läge där jag bara ser framåt och endast framåt. Det är ju så lätt att fastna i huvudet på sig själv och endast se riktningen. Men stopp där, det är själva resan som är det fantastiska. Att få njuta av känslorna, tiden här och nu och de små stegen där vi lyckas. Det är ofta i processen som vi lär oss saker som vi sedan kan dra nytta av.

Att vara närvarande i nuet är inte helt lätt när schemat är fullspäckat och man ränner från det ena stället till det andra. Här har jag ett litet men så användbart tips till dig! Det är i de små stunderna mellan aktiviteter som du kan stanna upp och ta en paus. Till exempel på vägen till jobbet, på toaletten, på din rast, när du ska sätta på tvätten eller lämnat barnen på aktiviteten. Egentligen när som under dagen. Du stannar upp tar några djupa medvetna härliga andetag, får sänkt axlarna och ler för dig själv. Och känn tacksamheten för att du har dig själv.

Detta tips gör underverk för många av mina dagar. Om ditt mål riktar sig mot att få ett lugnare och mer stillsamt liv, du kanske är ute efter att dra ner på stressfaktorer, aktiviteter och saker som belastar dig mer än vad du vill och orkar. Bara denna insikt och detta beslut är ju helt fantastiskt! Något som är extremt njutbart i mina ögon och öron. Det kanske kan kännas helt omöjligt att genomföra. Men så länge du är bestämd och känner motivation så njut av din resa. Njut av att sätta upp dina delmål och njut av att genomföra dem. Dina riktningar och dina dagar är värdefulla!

Ett litet söndagstips när du sitter och planerar inför kommande vecka, skriv ner små roliga delmål/uppgifter som kommer förgylla din vecka. Ett av mina mål är att bryta ekorrhjulet så i  min almanacka ska jag bland annat skriva in: ta en promenad, yoga och meditera. Kommer bli lovely! 

Kramar i massor! /Matilda