Men vems är felet egentligen?

Att den stressrelaterade ohälsan bara ökar och ökar är inget nytt. Och du som hänger här med oss har troligen någon form av erfarenhet av detta. Jag menar hela vår affärside är ju att dela med oss av verktyg och strategier för att förebygga ohälsa alternativt hitta tillbaka till ett mer balanserat liv där stillheten tillåts ta större plats än stressen. Så troligen har du ganska bra koll. På vad långvarig stress utan återhämtning gör med oss. Och troligen gör du vad du kan själv för att må så bra som möjligt. Du prövar olika tekniker, du andas, du är ute i naturen och du övar på att meditera. Precis som vi gör. Vi försöker hela tiden göra det vi kan för att inte duka under för stress, press och krav.

Men ibland måste vi också ransaka oss själva. Ja, det finns verkligen mängder av strategier vi kan använda oss av och de flesta funkar alldeles utmärkt. Menmenmen… Att BARA prata om vad vi själva kan göra leder till att vi enbart fokuserar på stressrelaterad ohälsa som ett individproblem. Och där mina vänner har vi ju ärligt talat varesig boven eller lösningen på problemet. Så ibland, kanske lite oftare än vad vi gör, så borde vi höja blicken och titta på de samhällsstrukturer som gör att vi har hamnat, eller riskerar att hamna i en obalans som vi i värsta fall blir sjuka av.

För det är där det riktiga problemen ligger. På ett samhälle och på arbetsgivare som står bredvid och hejar på när vi driver oss själva in i utmattning eller någon annan form av ohälsa. Arbetsgivare som är beredda att offra sina medarbetare för bättre resultat, högre omsättning eller vad det nu är som driver dem. Av någon anledning så ser de oss som utbytbara och bisarrt nog tänker de så kortsiktigt att de inte kalkylerar att med sjuk personal så ökar kostnaderna. Det finns så många som vittnar om arbetsgivare som inte tar sitt ansvar, som väljer att blunda och rent utav driver på hårdare när personalen inte mår bra. Vad är det vi håller på med egentligen? Skall det vara så här? Är det värt det?

Vi lever i ett samhälle som FORTFARANDE premierar personer som driver sig själva rätt in i väggen. Vi står bredvid och hejar på. Snabbare kan du. Mer kan du. Tryck in lite till. Vi litar på dig. Det faller utan dig. Om du inte drar ditt strå till stacken så går det ut över dina arbetskamrater. Och de har redan mycket att göra. Du måste göra din del. Fortare. Fortare. Fortare….

För att sedan…

När personen i fråga inte orkar mer. Inte tar sig ur sängen. Inte hittar hem från bussen. Får sömnsvårigheter, ångest. Inte kan koncentrerar sig. Då, mina vänner, då tar vi inget ansvar längre. Utan då, kvickt som ögat, gör vi det till ett individproblem. Hen är ju inte så stresstålig, hen har ju lite för mycket hemma, hen kan inte samarbeta. Hen borde ju faktiskt hinna med sina arbetsuppgifter, hen prioriterar fel, hen är ostrukturerad. Och så vidare och så vidare… BOOM. All skuld är din egen.

Och detta får vi inte glömma. Att jo, det finns mängder av fantastiska verktyg vi kan använda för att hålla, orka och kunna hantera livsstressen bättre. Men att det ser ut som vi gör, att den stressrelaterade ohälsan ökar och vi blir sjuka beror INTE på att vi inte mediterar, andas i fyrkant, yogar, dricker gärna smoothies eller badar kallt tillräckligt mycket. Vi får aldrig göra det till ett individproblem och skuldbelägga människor som blir sjuka av stress. ALDRIG. Det lever i ett samhälle som är så strukturellt uppfuckat att vi blir sjuka. Det är där felet ligger.

/Anna

Hitta dina stilla stunder

Vi får en del frågor om det här med att vi bara pratar om behovet av stillhet hela tiden. Alla vet vi ju att det är ett stort folkhälsoproblem att vi människor faktiskt är FÖR stilla. Att vi skulle behöva röra på oss mer. Och så är det. Bara för att vi talar oss varma om hälsovinsterna av att vara mer i stillhet så menar vi verkligen INTE att vi inte skall träna och röra oss fysiskt. Tvärtom. Balansen mellan aktivitet och vila är jätteviktig. Och de positiva effekterna av att träna, flåsa, svettas och ta i är helt ovärderliga. Så när vi pratar om att vara i stillhet så syftar det främst till den själsliga stillheten.

Vad vi menar är att vi tillbringar för lite av vår tid i själslig stillhet. Det är nämligen när vi är i den själsliga stillheten vi har chans att återhämta oss. Det är inte många i dag som arbetar så hårt fysiskt att det är där den fysiska återhämtningen de behöver i första hand. (Såklart att vi behöver fysisk återhämtning också, men vi tror du förstår poängen). Vad vi ser är att de största behoven vi har är själslig återhämtning då vi har hjärnor som mer eller mindre går på högvarv 24/7. (Vi tror att det iallafall är många som skulle beskriva det så). Vi matas med intryck hela, hela, hela tiden. Vi jobbar för mycket, vi fyller våra almanackor till bredden och vi stannar aldrig upp. Vi prioriterar helt enkelt inte tid då vi gör ingenting. Då vi är i stillhet. Själslig stillhet.

Det är ju då, i just den stillheten som vi har störst möjlighet till reflektion och återhämtning. Det är då vi har chansen att stanna upp, se på oss själva, undersöka hur vi mår. Är vi på rätt spår i livet, är det någonting med oss själva som vi vill utveckla? Och så vidare. Vi menar att det är när vi är i stillhet mycket av magin i livet visar sig.

Så där har du anledningen till att vi hela tiden tjatar om stilla stunder. Att vara i själslig stillhet kan såklart även innebära att vi rör oss fysiskt samtidigt. Det är många som vittnar om meditativa joggingturer och hur de upplever total medveten närvaro när de lyfter tunga skivstänger. Och det är ju bra. Såklart. Men vi tror att vi behöver det andra också. Fysisk och själslig stillhet i kombination. Med andra ord inte att ligga i soffan (fysisk stillhet) och skrolla på telefonen samtidigt. Det är inte det vi menar med stilla stunder.

Det vi menar med stilla stunder är när du är i själslig närvaro med dig själv. Det kan vara under ett yogapass, när du går ut i skogen och sätter dig på en stubbe i skogen och stirrar på molnen. Eller det kan vara när du mediterar, gör andningsövningar på bussen eller tränar på medveten närvaro (mindfulness). Till exempel.

Och anledningen till att vi tjatar om det här hela tiden är att vi tror att detta är en stor del av nyckeln. Nyckeln till bättre välmående för oss. Vi skall inte någon sätt förminska de strukturer i vårt samhälle som orsakar ökad psykisk ohälsa, utmattning och skenande sjukskrivningar. Tvärt om. Det gör oss upprörda att vi lever i ett samhälle som genom sin struktur gör oss sjuka. Men det finns ändå saker vi kan göra själva, rätt enkelt, för att må bättre (och kanske hitta ork att slåss mot de sunkiga samhällsstrukturerna som gör oss sjuka) och vi tror att anledningarna att vi inte är mer i stillhet än vad vi är nog är flera.

  • Det är plågsamt och läskigt att vara i stillhet. Att vara i själsligt stillhet kan för många (i synnerhet om man är ovan) väcka en hel del obehag. Det är när vi är i stillhet som undanstoppade känslor och obehagliga minnen kan komma upp till ytan. Det är när vi stannar upp som dessa ges plats. Det är inte helt sällan som tårarna kan börja rinna under ett yogapass till exempel. Känslor som du tidigare tryckt undan bubblar upp och väcker obehag. Där för kan det vara nog så läskigt att stanna i stillhet. Men det är först när vi känner det vi känner som vi kan släppa taget om det på riktigt så att släppa ut istället för att fortsätta trycka undan är viktigt för vår själsliga hälsa. Man kan se de stilla stunderna som en mental ventil där man kan pysa ut det jobbiga under kontrollerade former.
  • Vi vet inte riktigt hur vi skall göra. Vi har helt enkelt inte verktygen att hitta vår stilla stunder. Och det är här vi kommer in. Vi vill hjälpa dig att hitta dina stilla stunder. Det är vår drivkraft. Vi har kunskap och erfarenheter som vi vill dela med dig.

Det här är någonting vi tillsammans med dig vill jobba mer med. Vi vill vara din stilla kompis. De som hjälper med verktyg och finns till när det är svårt och motigt men som även får vara med att dela framgångarna med dig.

Dela gärna media av dina erfarenheter eller tankar. Nu har vi stängt av kommentarsfältet när på bloggen pga alldeles på tok för mycket spam. Men ett mail eller en kommentar på FB eller ett DM på Instagram är alltid välkommet.

Kram Anna och Matilda

Hitta din inre balans

Hejsan svejsan!!

Ett av våra fokusområden denna höst är att sträva efter ett mer balanserat liv. Bättre balans inom oss själva men också i vår vardag och i våra relationer. Att fokusera på balansen ser vi som ett sätt att ha kontroll över våra egna liv. Strävan efter ett mer balanserat liv är ett pågående arbete som rätt ofta behöver bejakas för att vi ska ett gott välmående. Vi har båda rätt lätt kan känna att vi mer eller mindre hamnar i obalans om vi inte lägger tid på stillheten.

Vi upptäcker rätt ofta att vi är i behov av att varva ner och hitta tillbaka till stillhet och medveten närvaro. Ibland händer det att vi slungas in i ekorrhjulet där aktivitet efter aktivitet sker utan någon riktig återhämtning. Stressen pågår allt för länge och vi känner att vi är i behov av vila och stillhet. Detta fokusområde handlar om att varva ner och ta kontakt med oss själva.

Vi tror att både du och vi behöver fundera lite kring vår inre balans. För när våra tankar, kropp och känsla är i obalans kommer också vår omgivning uppfattas som rörig och stressig. Hittar vi en bättre inre balans kommer livet runt om oss också kännas mer balanserat och lugnt. Så lägg gärna lite fokus på din egen insida för att få lite klarhet vad du själv behöver… som enskild individ behöver för att uppleva balans.

Vad som hjälper vår inre balans:

  • Naturen! Naturen får oss att känna balans men också sortera bort allt runt om oss för att se klarare på oss själva.
  • Meditation är också hjälpsamt för att grunda oss, hitta tillbaka till oss själva och observera vad som sker inom oss.
  • Våra morgonrutiner. En stund på yogamattan där vi får starta dagen i harmoni och stillhet för att ta med en känsla av lugn in i resten av dagen.
  • Träning och rörelse är vi också i behov av för att må bra och känna högre balans. Här stärker vi våra kroppar och utsöndrar härliga endorfiner.
  • Stanna upp och ta några medvetna andetag. Detta är ett riktigt lifehack som verkligen hjälper oss under hela intensiva dagar.

Kanske kan du fundera lite på vad just du behöver för att finna en högre balans inom dig själv. Se om du kan lista ut dina verktyg och rutiner som kan hjälpa dig i din vardag. Ta en paus i eftermiddag/kväll och fundera för en stund vad dina behov är.

//Anna & Matilda

Tankar som skaver

Denna gång har jag gett mig på en ganska svår puck, eller i alla fall vad jag upplever den som. Detta inlägg handlar om våra hjärnspöken som träder fram när vi bland annat är hemma sjuka/vabbar. I dessa tider med rådande pandemi är min upplevelse att det blivit extra markant. Vi ska nu hålla oss hemma vid minsta symptom av förkylning, vilket vi inte alls är vana vid. Ofta trycker vi på alldeles på tok för hårt trots att vår kropp egentligen signalerar att vi behöver vila. Jag har nu vabbat och varit/är sjuk, inne på andra veckan och känslan av att jag inte presterar eller producerar i mitt arbete får mig att känna mig lat, dålig och rent ut av askass. Känner du igen dig?

Jag vill också tillägga att jag är mycket medveten om att detta är helt vrickat och rent ut av idioti. Jag måste ju vara hemma om jag är sjuk! Ingen vill ha en förkyld anställd på sin arbetsplats! Och oooom någon skulle tycka och tänka något illa om mig so what?! Varför bry sig om vad andra tycker?

Men varför har jag en rädsla inom mig att jag ska uppfattas som lat? Mycket handlar nog om samhällsstrukturen och den uppväxt jag haft. Jag tycker mig avläsa och överanalysera mängder av tecken som omgivningen utstrålar. För många av mina medmänniskor tycker nog inte att jag är lat som är hemma med snorig näsa, huvudvärk och förhöjd temp. Varför tolkar jag dem som de? Med all säkerhet så handlar det mycket om det förhållningssätt samhället haft under vår uppväxt kring förväntningar vilket i sin tur skapat ett förhållningssätt till oss själv.

Så nu tänker i alla fall jag fokusera på att släppa taget och byta ut tankebanor som inte hjälper mig ett dugg! Är du med mig?

Men hur? HUR ska du och jag komma ur dessa tankebanor? Nu kommer jag till det bästa och egentligen mest simpla! Trumvirvlar tack!! Vi måste bryta dem, vi måste bryta de tankebanor som inte gynnar oss.

Så här:
1. Först och främst lägga märke när en negativ tanke dyker upp.
2. Avbryt den och ersätt den med en mer positiv tanke som:

”Det är min kropp som vet sanningen, ingen annans”
”Jag duger precis som jag är”
”Jag är tillräcklig”
”Jag är älskad precis som jag är”

Kan också rekommendera dig att köra gratispasset: Barnmeditation (LÄNK HÄR) för att släppa taget om känslor och tankar som inte gynnar dig. Passar både vuxna och barn!

//Matilda

Att hantera starka känslor och obehag

Hej fina fina du! 

Idag tänkte jag att du och jag skulle fortsätta prata om stilla stunder. Det är märkbart att detta är ett ämne som behövs lyftas och pratas om mer än vad det egentligen gör. Ett ämne som har en tabu-stämpel och som säkert flera undviker. Men nu du ska vi ta och bita i det sura äpplet och faktiskt grotta ner oss lite. Lets go!

Stilla stunder i din dag kan vara där du får tid för återhämtning och vila. Läs mer än gärna tidigare inlägg om disciplin (länk här) och Är det nu förändringen sker (länk här) för att få en tydligare helhetsbild. 

Om du inte är van vid att prioritera och välja tidpunkter för stillhet och vila men gärna vill bli bättre på det så tycker jag att det är viktigt att prata lite om vad som faktiskt kan hända inom oss vid ökad återhämtning. Men ännu viktigare hur du förhåller dig till dina känslor och vilken attityd du har till dig själv. 

Vi börjar med vad som kan hända inom oss och varför starka och obehagliga känslor kan uppkomma. Ofta blir det mer märkbart den första tiden när du prioriterar stilla stunder. Detta på grund av att du tidigare kanske stoppat undan stress, påfrestningar och/eller trauman. Dessa känslor och obehag får nu plats för att bearbetas. Det kan som sagt kännas obehagligt, överväldigande och rent av för mycket. Om du håller i din träning för återhämtning kommer saker och ting få tid att landa och det kommer att bli lättare!

Vad jag verkligen vill skicka med dig idag är att det är helt okej att avbryta eller pausa ett tillfälle av träning för att ge dig vad du behöver just nu, i stunden. Du är trots allt den enda som kan veta i den givna stunden vad du behöver. Kanske kan du fråga dig själv vilket verktyg eller vilket sätt kan jag använda nu? Ha också tillit till att känslor kommer och går, negativa känslor har en förmåga att kännas som att de alltid kommer sitta kvar. Men de går över. Tro mig!

Attityden är så viktig här! Försök att möta känslorna utan att värdera dem. Och vadå värdera kanske du tänker?! Att inte värdera sina känslor är bland annat att låta känslorna få vara där de är utan att försöka komma på orsak. Känner du en känsla av trötthet, då är det just det du är trött! Sen utan att spåna vidare på varför. Var gärna lite nyfiken, ha ett nybörjares sinne och tillit till processen.

Kom ihåg att det är verkligen inget fel på dig, det är inget som ska rättas eller fixas. Testa och verkligen försök att ha tillit till processen i din träning. 

//Matilda

Disciplin till att skapa rutin till stilla stunder

Hej fina du! Hoppas att du mår bra där ute! Jag tänkte skriva lite om disciplin till att skapa en rutin till en stund med dig själv. En stund av stillhet och lugn där du har chansen att titta inåt. I din kropp, i din tanke och i din känsla just i stunden.

Detta tror jag är en stor svårighet för många av oss. Vi har svårt att hålla disciplinen för att kunna skapa en ny vana. Vi hittar på undanflykter och skyller på ditten och datten för att slippa. Men varför? När vi egentligen vet att just denna nya rutin hade varit nyttig och bra för oss? Varför flyr vi?

Jo så här tror jag, jag tror att vi innerst inne flyr från att känna efter vad som faktiskt sker inom oss. Kanske är du rädd att möta på obehag eller starka känslor. För just det kan denna typ av träning göra. Mindfulnessträning kan väcka starka och obehagliga känslor och att möta dem är en del av träningen. 

Det kan vara att du länge undvikit att känna efter eller att det ligger en gammal händelse eller trauma som inte fått bearbetats. Vad som är viktigt att ha med sig när dessa känslor dyker upp är att ha en god medkänsla till dig själv, en kärleksfull attityd! Det är okej att inte vara okej!

Ett litet men så användbart tips från mig till dig när du börjar tvivla: Återkom till ditt varför. Varför du vill få in denna nya vana eller rutin? Eller vad ger det dig att få till träningstillfällen? Så fort du märker att du argumenterar i tankarna. Ta fram ditt varför!

Ett annat hett tips är att skapa en plats, en mysig och skön plats att sitta/ligga på som du kan befinna dig på när det är dax för din stilla stund. Bestäm också gärna en tidpunkt på dagen som passar in i ditt liv att skapa en ny vana. Kanske behöver/kan du plocka bort något annat under din dag för att ge dig själv kärlek och omsorg?

Lycka till! Och återkoppla gärna med dina tankar och erfarenheter

//Matilda

Är det nu förändringen sker?

Jag vet inte om du märker vad det är som är på gång. Men jag ser dagligen tecken på att någonting är påväg att förändras. Jag vet inte om det är årets Coronakris eller om det helt enkelt bara är dags, men jag ser det hända runt omkring mig.

Från att vi de senaste årtionderna sprungit fortare och fortare i livets ekorrhjul med katastrofala följder i form av stressrelaterad ohälsa ser jag nu fler och fler som börjar omvärdera livet. Många har varit permitterade under vår och sommar och har nu gått tillbaka till heltid på jobbet och även slängt sig med huvudet före in i ekorrhjulet igen. Och de gillar det inte. De protesterar. Efter att ha haft möjlighet att fylla livet med annat än arbete ett tag och också fått upp ögonen för vad livet har att erbjuda så känns det inte alls inspirerande eller härligt att börja springa i 180 knyck igen.

Många är det som balanserat på gränsen till utmattning länge, länge och som under de senaste halvåret kunnat sakta ner en smula och som nu inte vill tillbaka utan börjar omvärdera. Skall jag gå ner i arbetstid? Skall jag säga upp mig? Skall jag göra någonting helt annat med mitt liv? En del har blivit av med jobbet och även om det är en oerhörd stress i sig så är det flera som beskriver lättanden över att kunna andas igen.

Även de som har jobbat på som vanligt under Corona. Åkt till jobbet och försökt förhålla sig till distansering i kollektivtrafiken och på arbetsplatsen med varierat resultat beskriver att, nä, nu är det nog. Jag orkar inte mer. Jag vill ha mer frihet i livet. Livet är för kort för att bara springa och springa och springa…

Det här tycker jag är ett jätteintressant fenomen. Kanske jag lägger märke till det eftersom jag själv är inne i samma process? Men jag tror inte det. Jag tror helt enkelt att vi börjat få nog. Nog på att springa oss sjuka och inte hinna ta oss tid till det som gör oss glada och får oss att känna lust och flow i livet. Är det 2020 vi omvärderar våra liv. Är det nu vi inte längre går med på att offra vår hälsa pga gällande norm att den som springer fortast genom livet dör lyckligast? Är det nu vi öppnar ögonen och börjar njuta av vad livet har att erbjuda på riktigt?

/Anna