Med en dröm om mer frihet

Jag har ju tidigare skrivit en del om min önskan och mitt mål att downshifta mitt liv. För mig innebär det en ganska stor livsstilsförändring och därför vill jag ha gott om tid på mig. Min plan är att jag skall vara i hamn om fyra år (då fyller jag femtio, så det känns bra att ta sikte mot). Det kan tyckas som lång tid men dels tror jag inte att det är någonting som skall stressas fram och dels har jag fortfarande barn som bor hemma vilket gör att jag inte bara kan tänka på mig själv och hur jag skulle vilja ha det. Såklart. Men om fyra år har jag troligen inga barn som bor hemma längre (inte så att jag vill slänga ut dem, jag älskar att ha mina ungar nära som den vargmamman jag är, men ja, ni fattar)

Samtidigt är nackdelen med att sätta målet långt fram i tiden att det är lätt att tappa fokus. Glömma bort och falla tillbaka till en livsstil som inte tar mig närmare målet. Så det är dubbelt det där. Men jag försöker långsamt jobba mig framåt. Jag är ju till exempel mitt inne i mitt fyra månaders köpstopp. Jag har även försökt börja se över mina fasta kostnader. Jag har börjat rensa hemmet så smått och jag försöker verkligen fokusera på och glädjas åt varje litet steg framåt. Min största utmaning är forfarande min boendekostnad. Skulle jag lyckas få ner den med ett par tusen i månaden så skulle det verkligen göra stor skillnad. Jag bor i hyresrätt med en brutal hyra och vill helst, för enkelhetens skull fortsätta bo i hyresrätt (men en mindre och betydligt billigare). Men det är sjukt svårt att få tag på andra lägenheter i Alingsås där jag bor. Menmen… helt plötsligt händer det förhoppningsvis.

Den absolut största anledningen till att jag vill downshifta är att jag har en dröm om mer frihet i livet. Mindre ekorrhjul och mer tid för mina relationer och sådant som får mig att må bra. Mer tid att upptäcka världen och inte vara så stenhårt knuten till en fysisk plats hela tiden (boende och arbetsplats tänker jag främst på då). Att på något sätt återta makten över mitt eget liv. Missförstå mig rätt nu, jag gillar att jobba, men att gå upp klockan sex varje morgon, släpa mig till bussen, jobba en hel dag i tvåhundra knyck, stressa från jobbet för att hinna med bussen, försöka klämma in lite träning, hem, laga mat, äta och sedan krascha i säng för att göra om samma sak nästa dag. Jag är ärligt talat sjukt less på det. Och jag skulle verkligen vilja pröva ett liv som inte ser ut på det sättet. Kanske det fungerar, kanske inte. Men det vet jag ju inte om jag inte prövar… Eller hur!

Mindre prylar, mindre pengar, men framförallt mindre måsten… Och som bonus mer frihet, mer tid, mer energi och mer glädje.

Och jag tror inte att jag är direkt ensam om den drömmen…

/Anna