När sommar, sol och ledighet skapar stress

Alltså, nu är det ju sådär ruskigt härlig ute. Sommarvärmen börjar komma på riktigt, det är inte allt för länge kvar till semestern och mot alla föreställningar vi har upplevs pressen och stressen värre än någonsin för vissa av oss. Hur blir det så? Det kan väl ändå inte vara meningen. Det är ju nu vi skall njuta, vara ute, hitta på roliga saker och bara stråla ikapp med solen. Vi skall grilla, åka på utflykter, vi skall vara i vårt livs form, vi ska och vi borde en himla massa och dessutom bara vara happy, happy, happy…

För många kan det vara helt övermäktigt att leva upp till dessa föreställningar och förväntningar när man är så sjukt trött och sliten efter den långa vintern att man helst av allt skulle dra för gardinerna, strunta i det vackra vädret och stanna inomhus och titta på tv-serier hela dagarna. Som dessutom i förlängningen ofta skapar dessutom en känsla av skam. Jag borde ju gå ut i den sköna solen, jag borde ju hitta på någonting roligt med barnen, jag borde njuuuuuta och så vidare.

Och. Ja. Vi mår bättre av att vara ute i skolan, av att tanka d-vitamin, av att göra saker som får oss att må bra, som ger energi, lust och glädje. Men vi mår tusan inte bara av att ställa för högra krav på oss själva och att sedan skamma oss själva för att vi inte pallar.

Så jag tänker så här. Är du trött, sliten och inte orkar. Så gör för tusan inte det. Du kanske pallar att gå utanför dörren och sätta näsan mot solen en stund. Då gör du det. Du kanske pallar med EN aktivitet med barnen utomhus, då är det good enough. De behöver inte vara sysselsatta hela tiden. Gör det du känner för, det du orkar och försök vara närvarande i det. Tänk inte på vad du borde göra. Tänk på vad du gör. Och se om du kan stanna upp i det. I stunden. Och njuta iallafall av den. Och gör du inte det så är inte det i hela världen heller. Du duger fint alldeles oavsett. Och det kommer komma fler fina varma soliga dagar…

Kram på dig! /Anna