(Alltså, jag FATTAR att riktiga vinterbadare inte kallar baden i oktober för kalla va. Meeen, jag är nybörjare och jag tycker att det är kallt. Larvigt finns det de som tycker. Det bryr jag mig mindre om. För mig är detta kallt, även om jag inser att det kommer bli betydligt kallare innan vintern är över)
Det här kommer att bli en utmaning för en sucker för värme som jag är. Men nu har vi badat mars-oktober, sonen och jag, och nu börjar vi komma in i det så smått. Förra gången vi badade, för ett par veckor sedan, var vi inte riktigt i rätt sinnesstämning (jag var frusen efter jag hade tränat, det blåste arktiska vindar och jag var rätt trött och ofokuserad) så då var det inte alls speciellt skönt. Så för mig handlade dagens bad om att få tillbaka badsjälvförtroendet igen.
För. Det handlar om fokus och om att ha kontroll över andetaget. Och om att ha bestämt sig såklart. Det värsta är stunden från det att kläderna åker av tills man är nere under vattenytan. Väl där är det bara att andas sig igenom det.
Sedan kommer belöningen så fort du kliver upp. Blodcirkulationen ökar och man kan riktigt känna hur blodet ruschar runt i kroppen! Värmen sprider sig och endorfinerna bidrar till värsta lyckoruset! Det är så värt det! Och kicken sitter i i flera timmar. Sinnet känns liksom klarare och mjukare på en och samma gång. Och såklart att självförtroendet ökar när man lyckas hålla fokus och stanna kvar i det kalla när kroppen inte vill något hellre än att kliva (RUSA) upp igen. Mindfulness, mental träning, pranayama, kalla det vad du vill. Det fungerar och det är helt fantastiskt!
Dagens bad var vårat andra i oktober och det gjorde oss verkligen helt höga och lyckliga. Så jag skulle nog ändå säga att vi återfann vårt badsjälvförtroendet idag. Och det var ju nice, eftersom vi har november-mars framför oss. Det är framöver som det kommer att bli en utmaning på riktigt! Det är jag inte dummare än att jag förstår 😉
/Anna