En stark meditationsupplevelse

Jag var med om något så härligt och fantastiskt denna morgon att jag bara måste dela med mig. Jag vaknade pigg och hade ingen lust till att ligga kvar i sängen och dra mig. Jag gick egentligen ganska oreflekterat in i vardagsrummet och dukade fram för en stillsam stund på golvet. Jag tände ljus, satte på lugn musik, rullade ut ullmattan, la fram bolster och klossar. Och då utan att i själva verket veta vad jag var sugen på att egentligen göra på mattan. 

Jag satte mig bekvämt, slöt ögonen och gick in i mig själv. Och där… där upptäckte jag något. Det var något skavigt i bröstkorgen som inte alls var speciellt skönt. Tanken slog mig att jag nog haft denna känsla liggande ett tag men inte riktigt låtit den få kännas. Mest viftat bort den, vänt fokus bort från den och låtit mig distraheras av annat. 

I mindfulnessbaserade meditationer så lägger jag ofta uppmärksamheten på själva känslan. Hur känslan känns, vart den sitter och bara låter den få kännas precis som den är, utan att försöka ändra på något. Jag upplever som många andra att det är lätt att tankarna for iväg på annat när man sitter i en meditation eller andra stillsamma aktiviteter. Men här i denna stund var jag envis och helt inställd på att låta den där jobbiga och skaviga känslan få kännas. Jag upptäckte också att tankarna for iväg på att försöka hitta skäl till varför jag kände som jag gjorde och till och med lösningar, vilket jag försöker undvika mitt i meditationen. Nu var fokus på att känna känslan. 

Så jag kände och kände och kände. Och där…plötsligt men sakta kände jag hur skavet, obehaget och det intensiva började avta. Sakta sakta och långsamt kände jag hur känslan mjuknade upp sig och lättade från mig. Andetaget kändes djupare och djupare, tyngden över axlarna försvann och jag kände hur känslan övergick till glädje, lugn och tacksamhet. Jag var lite i chock över vad som faktiskt hände. Aldrig innan har denna övergång varit så tydlig och skön. 

Detta är precis anledningen varför meditation har blivit så viktigt för mig. Det har sannerligen gett mig ett fantastiskt bra verktyg och en plats att låta känslorna få kännas äkta och nära. 

Tack för att du läste!

//Matilda