Varför jag är så passionerat förälskad i yinyoga

I går var det då äntligen dags för start för terminens första kurs i yinyoga och den härliga känslan av att få möta och guida en ny grupp förväntansfulla yogisar är helt magisk. Just yinyoga är faktiskt en rätt ny förälskelse för mig. Min yogabakgrund handlar mer om dynamisk, svettig och kraftfull poweryoga. Lite som mitt liv i övrigt. Full fart framåt. För några år sedan hade jag aldrig prioriterat att en av veckans träningstimmar skulle gå till någon form av träning som man inte svettades av. Allt skulle maxas. Även yogan.

Nu vet jag bättre. Nu vet jag att allt handlar om balans. Balans mellan aktivitet och vila, balans mellan yin och yang. Om jag tränar svettig och hård crossfit flera gånger i veckan så är det perfekt balans att lägga till ett par pass med yinyoga också. Både för kroppen och för knoppen. Och jag är så oerhört glad att jag äntligen börjar lära mig det och faktiskt leva efter den devisen också. Jag är också väldigt, väldigt glad över att jag blev introducerad för yogaformen.

Egentligen är det en rätt fin historia. Hur yinyogan kom in i mitt liv. De åren som jag instruerade poweryoga gick en fantastiskt kvinna på mina pass. Hon var ny som yogi, men hon var oerhört målmedveten och disciplinerad. Hon utstrålade lugn och värme och jag blev alltid lika glad när hon kom på passen. Efter ett par år så drabbades jag av utmattning och tog uppehåll från mina yogagrupper. Några år gick och jag hade då en ganska komplicerad kärlekshistoria med yogan. Jag längtade ständigt till mattan, men varje gång jag rullade ut den och satte mig på den fick jag hjärtklappning och prestationsångest. Detta var en ständig kamp och varje gång jag inte fick det att fungera så blev jag än mer knäckt. Det var liksom en sorg att jag inte lyckades hitta tillbaka till något som hade varit så viktigt för mig så länge.

Men så en dag så träffade jag på min före detta yogi i ett helt annat sammanhang och hon berättade då för mig att hon precis hade gått en utbildning i yinyoga och nu hade startat egna grupper. Då hade jag ingen större koll på vad yinyoga var för något men jag kände ändå rätt tydligt att det var universums sätt att få mig tillbaka till mattan igen. Så jag anmälde mig till en kurs hon henne. Ska jag vara ärlig så var jag rätt skakis när jag gick dit första gången. Mest för att yoga hade inneburit så mycket sorg och ångest och jag var rädd att jag inte skulle palla. Men det gick fint. Jag bölade mig visserligen igenom hela första passet, men lugnet och stillheten på den mjuka, sköna yogamattan var så fantastiskt skönt att jag fastnade omedelbart. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Yinyoga har absolut ingenting med prestation att göra vilket var precis vad jag behövde. Och efter ett halvår på mattan så kom sugen, lusten och modet att undervisa yoga tillbaka. Klart att jag också ville utbilda mig för att kunna sprida denna fantastiska yogaform till resten av världen (eller ja, så många som möjligt iallafall). Så för ett år sedan gick jag min utbildning och det är jag otroligt tacksam över. För att få bidra till en liten mjukare värld och att ha möjlighet att bjuda in till stillhet och återhämtning i en alldeles för kaotiskt värld. Det är en ynnest mina vänner!

Yin står för tålamodet, stöttningen och den grundande energin. Yinyoga är därför en väg till vårt innersta. Att våga lyssna, att våga känna och att våga vara…

/Anna