Jag har ju skrivit en del tidigare om att jag vill downshifta mitt liv. Och nu tänkte jag försöka ge mig på en liten sammanfattning hur det har gått sedan jag tog beslutet för drygt fyra månader sedan.
Först och främst: Vad menar jag med att downshifta och varför vill jag göra det?
Jo, jag har egentligen känt hela mitt yrkesverksamma liv (trots att jag har haft roliga jobb och trivts på dem. Jag tycker verkligen om att jobba. Det handlar inte om det) att jag verkligen inte uppskattar att leva i det ekorrhjulet det innebär när man förvärvsarbetar på heltid. Jag avskyr att släpa mig upp tidigt på morgonen och binda upp så mycket av min tid på arbetet. Att inte kunna bestämma och styra själv.
Jag vill således känna att jag har mer frihet i livet och det får jag genom att ha mindre tid uppbunden på jobb och för att kunna jobba mindre behöver jag ha mindre utgifter. Rätt enkel ekvation egentligen och därav min främsta anledning till att vilja downshifta. Sedan är jag rätt övertygad om att desto färre prylar man äger desto större frihet har man. Och dessutom känns det som helt rätt ur klimatsynpunkt. Sedan vill jag såklart ha mer frihet i livet på grund av att personen som jag delar mitt liv med bor i en stad 22 mil bort. Och eftersom ingen av oss vill flytta från våra barn i nuläget så behövs det mer ledig tid (alternativ flexibelt arbete) för att vi skall ha mer tid tillsammans en ett par helger i månaden. Inte helt oviktigt i sammanhanget.
Och hur går det då?
Jomen vet ni, det går ändå rätt bra. Nu har jag ju varit sjukskriven i snart 10 månader så det är ju inte som om min ekonomi blivit BÄTTRE under det gångna året. Man kan väl säga att mitt fyramånaders köpstopp här under hösten har gjort att jag inte har gått lika mycket minus som jag hade gjort utan det. Att minimera minuset har således varit främsta målet so far. Att vara sjukskriven är verkligen förödande för ekonomin och jag är oerhört tacksam över att mitt sparkonto iallafall inte var helt tomt när jag gick in den här sjukskrivningen. Nu har jag pausat köpstoppet över julen men min ambition är att gå på det igen efter nyår. När det kommer till mina övriga utgifter så har jag dragit ner det som går att dra ner. Matkontot har jag lyckats minska rätt rejält till exempel.
Vad är planen framåt?
Om allt går som det skall så kommer jag kunna minska mina boendekostnader rätt rejält under början av 2020. Jag har ett lägenhetsbyte på gång (men tänker inte ropa hej förrän allt är påskrivet och klart) och går det igenom kommer jag minska min boendekostnad med nästan 4000 i månaden vilket är rätt mycket när man är ensam om sin ekonomi. Och om flytten blir av kommer även min boendeyta minska, vilket kommer medföra att jag kommer bli tvungen att göra mig av med ännu mer saker! En winwin således. Så det går långsamt framåt kan man säga. Min förhoppning är att kunna börja gå ner i arbetstid så smått efter sommaren! Min långsiktiga plan med målet om full frihet ligger ju 4 år fram i tiden, så det är ett tag kvar. Men jag tänker att sådana här livsstilsförändringar måste få ta lite tid också. Och så skall man ju må bra på vägen också! Känner mig fortfarande väldigt pepp och glad när jag tänker på vad jag har framför mig.
/Anna
Heja dej! ?
❤️